1 ✝ Och han sa till mig: Människobarn, ät vad du ser framför dig, ät upp denna bokrulle och gå och tala till Israels hus. 2 Så jag öppnade min mun och han fick mig att äta den bokrullen. 3 ✝ Och han sa till mig: Människobarn, mätta din mage, och fyll din buk med denna bokrulle som jag ger dig. Då åt jag den, och den var söt som honung i min mun. 4 Och han sa till mig: Människobarn, gå bort till Israels hus och tala till dem med mina ord. 5 ✝ För du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus, 6 inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal, vilkas ord du inte kan förstå. Om jag sände dig till dem, skulle de säkerligen ha lyssnat på dig. 7 ✝ Men Israels hus kommer inte att lyssna på dig, för de vill inte lyssna på mig, eftersom hela Israels hus har hårda* pannor och hårda hjärtan. 8 ✝ Se, jag har gjort ditt ansikte hårt mot deras ansikten, och din panna hård mot deras pannor. 9 ✝ Jag har gjort din panna som en diamant hårdare än flinta. Var inte rädd för dem och bli inte heller förskräckt för deras blickar, även om de är ett upproriskt släkte. 10 Vidare sa han till mig: Människobarn, alla mina ord som jag talar till dig, ta emot dem i ditt hjärta och hör dem med dina öron, 11 ✝ och gå bort till dina fångna landsmän och tala till dem, vare sig de hör på eller vägrar, och säg till dem: Så säger Herren GUD. 12 ✝ Anden lyfte då upp mig, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån, som sa: Välsignad vare HERRENS härlighet från denna plats! 13 Jag hörde också ljudet av varelsernas vingar som rörde vid varandra och ljudet av hjulen tillsammans med dem, och ljudet av ett väldigt dån. 14 ✝ Så lyfte Anden upp mig och tog tag i mig, och jag fördes bort, bitter och upprörd i min ande. Men HERRENS hand var stark över mig. 15 ✝ Sedan kom jag till de fångna i Tel-Abib som bodde vid floden Kebar, och slog mig ner där de satt och stannade där bland dem i sju dagar som förstenad*. 16 Och efter sju dagar hände det att HERRENS ord kom till mig, som sa: 17 ✝ Människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels hus. Därför när du hört ordet från min mun ska du varna dem från mig. 18 När jag säger till den ogudaktige: Du ska sannerligen dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans onda väg, för att rädda hans liv, så ska den ogudaktige dö i sin synd, men hans blod ska jag utkräva av din hand. 19 Men om du varnar den ogudaktige, och han inte vänder om från sin ogudaktighet och från sin onda väg, så ska han dö i sin synd, men du har räddat ditt liv. 20 ✝ Likaså när en rättfärdig vänder sig bort från sin rättfärdighet och gör det som är ont, så ska jag lägga en stötesten framför honom och han ska dö, eftersom du inte har varnat honom ska han dö i sin synd. Och man ska inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar som han har gjort, men hans blod ska jag utkräva av din hand. 21 ✝ Men om du har varnat den rättfärdige, att den rättfärdige inte ska synda och han inte syndar, så ska han verkligen få leva eftersom han lät sig varnas, och du har räddat ditt liv. 22 ✝ Och HERRENS hand kom där över mig, och han sa till mig: Res dig och gå ut på slätten*, så ska jag tala med dig där. 23 Då reste jag mig och gick ut på slätten, och se, där stod HERRENS härlighet, lik den härlighet som jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte. 24 ✝ Då kom Anden in i mig och reste mig upp på mina fötter, och talade med mig och sa till mig: Gå, och stäng in dig i ditt hus. 25 ✝ Och du, o människobarn, se, de ska slå rep omkring dig och binda dig med dem, så att du inte kan gå ut bland dem. 26 ✝ Och jag ska låta din tunga fastna vid din gom, så att du blir stum och inte kan tillrättavisa dem, för de är ett upproriskt släkte. 27 Men när jag talar till dig, ska jag lossa din tunga, och du ska säga till dem: Så säger Herren GUD. Den som hör, låt honom höra, och den som vägrar, låt honom vägra, för de är ett upproriskt släkte.