1 Åter kom HERRENS ord till mig, som sa: 2 Människobarn, tala till dina landsmän, och säg till dem: När jag låter svärdet komma över ett land, och folket i landet utser en man från sitt område och sätter honom till väktare åt sig, 3 och om han, då han ser svärdet komma över landet, blåser i basunen och varnar folket, 4 och någon hör basunens ljud men inte låter varna sig, utan svärdet kommer och tar bort honom, då ska hans blod komma över hans eget huvud. 5 Han hörde basunens ljud men lät inte varna sig. D ärför ska hans blod komma över honom. Men den som låter varna sig ska rädda sitt liv. 6 Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i basunen och folket inte blir varnat och svärdet kommer och tar bort någon av dem, då tas denne bort genom sin egen missgärning, men hans blod ska jag utkräva av väktarens hand. 7 ✝ Du, människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels hus. Därför ska du höra ordet från min mun och varna dem åt mig. 8 När jag säger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du ska sannerligen dö! Om du då inte har talat för att varna den ogudaktige för hans väg, så ska den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod ska jag utkräva av din hand. 9 Men om du varnar den ogudaktige för hans väg, för att han ska vända om från den, och han ändå inte vänder om från sin väg, så ska han dö genom sin missgärning, men du har räddat ditt liv. 10 Därför, du människobarn, säg till Israels hus: Så talar ni och säger: Om våra överträdelser och våra synder kommer över oss och vi tynar bort genom dem. Hur ska vi då kunna leva? 11 ✝ Säg till dem: Så sant jag lever, säger Herren GUD: Jag har ingen glädje i den ogudaktiges död, utan att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! För varför vill ni dö, ni av Israels hus? 12 ✝ Därför, du människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet ska inte rädda honom när han syndar. Och den ogudaktiges ogudaktighet ska inte få honom att falla när han vänder om från sin ogudaktighet. Den rättfärdige ska inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar. 13 När jag säger till den rättfärdige att han sannerligen ska få leva, men han förtröstar på sin egen rättfärdighet och gör det onda, så ska ingen av hans rättfärdiga gärningar kommas ihåg, utan på grund av den ondska som han har gjort ska han dö. 14 Likaså, när jag säger till den ogudaktige: Du ska sannerligen dö, men han vänder om från sin synd och gör det som är rätt och rättfärdigt, 15 ✝ om den ogudaktige återlämnar panten han fått, ersätter det han stulit, vandrar efter livets stadgar utan att göra det som är orätt, så ska han sannerligen få leva och han ska inte dö. 16 Ingen av hans synder som han har begått ska tillräknas honom. Han har ju gjort det som är rätt och rättfärdigt, han ska sannerligen få leva. 17 ✝ Ändå säger dina landsmän: Herrens väg är inte rättvis. Men det är deras väg som inte är rättvis. 18 När den rättfärdige vänder sig bort från sin rättfärdighet och gör det som är ont, så ska han dö på grund av det. 19 Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, så ska han få leva på grund av det. 20 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rättvis. O, ni av Israels hus, jag ska döma er, var och en efter hans vägar. 21 Och det hände i tolfte året av vår fångenskap, i tionde månaden, på femte dagen i månaden, att en som hade rymt från Jerusalem kom till mig och sa: Staden har fallit. 22 ✝ Nu hade HERRENS hand kommit över mig på kvällen innan flyktingen kom, och han hade lossat min tungas band innan han kom till mig på den följande morgonen. Och han hade lossat min tungas band, och jag var inte längre stum. 23 Och HERRENS ord kom till mig, som sa: 24 Människobarn, de som är kvar på de ödelagda platserna i Israels land talar och säger: Abraham var en och han ärvde landet, men vi är många. Åt oss är landet givet till egendom. 25 ✝ Säg därför till dem: Så säger Herren GUD: Ni äter kött med blodet i och lyfter blicken till era avgudar och utgjuter blod. Och ni skulle få landet till egendom? 26 ✝ Ni litar på era svärd. Ni gör avskyvärda ting, och var och en av er orenar den andres hustru. Och ni skulle få landet till egendom? 27 ✝ Så ska du säga till dem: Så säger Herren GUD: Så sant jag lever, sannerligen, de som bor på de ödelagda platserna ska falla för svärdet, och den som är på det öppna fältet ska jag ge till mat åt vilddjuren, och de som finns i fästningar och grottor ska dö av pesten, 28 och jag ska göra landet till en ödemark och hennes stolta makt ska upphöra och Israels berg ska ödeläggas, så att ingen passerar igenom där. 29 Och de ska inse att jag är HERREN, när jag har gjort landet till en ödemark på grund av alla de avskyvärda handlingar som de har gjort. 30 Och du, människobarn, dina landsmän talar fortfarande med varandra mot dig vid husväggarna och i ingångarna till husen. Och var och en säger till sin broder: Jag ber dig, kom och hör, vad det är för ett ord som kommer från HERREN. 31 ✝ Och de kommer till dig som ett folk och sitter inför dig som mitt folk och de hör dina ord, men de kommer inte att göra efter dem, för de visar mycket kärlek med sin mun, men deras hjärtan strävar efter egen vinning. 32 Och, se, du är för dem som en som med vacker röst sjunger en kärleksvisa och kan spela bra på ett instrument, för de hör dina ord men de gör inte efter dem. 33 ✝ Men när det sker, och se, det kommer att ske, då ska de inse att en profet har varit ibland dem.