1 ✝ Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till den östra porten till HERRENS hus, den som vetter åt öster, och se, vid ingången till porten stod 25 män, och jag såg bland dem Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, ledare bland folket. 2 Och han sa till mig: Människobarn, dessa är de män som tänker ut orätt och ger onda råd i denna stad, 3 och som säger: Det är inte nära. Låt oss bygga hus, denna stad är grytan, och vi är köttet. 4 Profetera därför mot dem, profetera, o människobarn. 5 Då föll HERRENS Ande över mig, och han sa till mig: Säg: Så säger HERREN: Så har ni sagt, ni av Israels hus, för det som stiger upp i ert sinne känner jag till. 6 ✝ Antalet dräpta har ni låtit öka i denna stad och ni har fyllt dess gator med döda. 7 Därför säger Herren GUD så: Era dräpta som ni lagt mitt i den, de är köttet, och denna stad är grytan. Men er ska jag låta föra bort härifrån. 8 Svärdet har ni varit rädda för, och ett svärd ska jag låta komma över er, säger Herren GUD. 9 Och jag ska föra bort er härifrån och överlämna er i främlingars händer och verkställa mina straffdomar på er. 10 ✝ Ni ska falla för svärdet. Vid Israels gräns ska jag döma er. Och ni ska inse att jag är HERREN. 11 ✝ Denna stad ska inte vara er gryta, och ni ska inte vara köttet i den, utan vid Israels gräns ska jag döma er. 12 Och ni ska inse, att jag är HERREN, för ni har inte vandrat efter mina stadgar och inte hållit mina förordningar, utan har levt efter de hednafolks seder som bor runt omkring er. 13 Och det hände när jag profeterade, att Pelatja, Benajas son, dog. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade med hög röst, och sa: O Herre GUD, ska du fullständigt göra slut på det som finns kvar av Israel? 14 Åter kom HERRENS ord till mig, som sa: 15 Människobarn, dina bröder, ja, dina bröder, männen i din släkt, och hela Israels hus, är de till vilka de som bor i Jerusalem har sagt: Håll er borta från HERREN. Det är vi som fått landet som arvedel. 16 ✝ Säg därför: Så säger Herren GUD: Fastän jag lät föra dem långt bort bland hednafolken, och fastän jag spred ut dem bland länderna, ska jag ändå bli en liten helgedom för dem i de länder dit de ska komma. 17 Säg därför: Så säger Herren GUD: Jag ska församla er från folken och samla ihop er från de länder dit ni har blivit skingrade, och åt er ska jag ge Israels land. 18 Och de ska komma dit, och de ska avlägsna alla dess styggelser och alla avskyvärdheter därifrån, 19 ✝ och jag ska ge dem ett och samma hjärta och lägga en ny ande i er. Och jag ska ta bort stenhjärtat ut ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, 20 ✝ så att de kan vandra efter mina stadgar och hålla mina förordningar och handla efter dem. Och de ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud. 21 ✝ Men när det gäller dem vars hjärtan vandrar efter sina hjärtans styggelser och avskyvärdheter, så ska jag låta deras egna gärningar komma över deras huvuden, säger Herren GUD. 22 ✝ Då lyfte keruberna sina vingar, och hjulen var bredvid dem, och Israels Guds härlighet var där uppe ovanför dem. 23 Och HERRENS härlighet lyfte från stadens mitt, och stannade på det berg som ligger på östra sidan om staden. 24 ✝ Därefter lyfte Anden upp mig och i en syn från Guds Ande förde han mig till Kaldeen, till dem som var i fångenskap. Och den syn jag hade sett försvann sedan från mig. 25 Då talade jag till dem som var i fångenskap om allt det som HERREN hade visat mig.