1 Han ropade också med hög röst i mina öron, och sa: Låt stadens väktare träda fram, var och en med sitt förstörelsevapen i sin hand. 2 ✝ Och se, sex män kom från vägen till den övre porten, som vetter åt norr, och var och en hade en stridsyxa i sin hand. Bland dem var en man, klädd i vita linnekläder och med ett skrivdon vid höften. Och de gick in och ställde sig vid kopparaltaret. 3 Och Israels Guds härlighet hade lyft från keruben, på vilken den var, till husets tröskel. Och han ropade till mannen som var klädd i vita linnekläder, som hade skrivdonet vid höften, 4 ✝ och HERREN sa till honom: Gå mitt igenom staden, genom Jerusalems mitt, och sätt ett tecken i pannan på de män som suckar och ropar över allt det avskyvärda som begås där inne. 5 Och till de andra hörde jag honom säga: Dra igenom staden efter honom och döda! Låt inte ditt öga skona dem och ha inte heller något medlidande. 6 ✝ Dräp gammal och ung fullständigt, både jungfrur, små barn och kvinnor, men rör inte vid någon av dem som har tecknet på sig och börja vid min helgedom. Då började de med de gamla männen som stod framför huset. 7 Och han sa till dem: Orena huset och fyll förgårdarna med de slagna. Dra ut! Och de drog ut och dräpte folket i staden. 8 Och det hände medan de dödade dem, och jag var kvar, att jag föll ner på mitt ansikte och ropade och sa: O, Herre GUD! Vill du förgöra allt som finns kvar av Israel när du utgjuter din vrede över Jerusalem? 9 Då sa han till mig: Israels och Judas hus synd är mycket, mycket stor, och landet är fullt av blodsutgjutelse och staden är full av orättfärdighet, för de säger: HERREN har övergett landet och HERREN ser det inte. 10 ✝ Och när det gäller mig, så kommer jag inte att se på dem med medlidande eller skona dem, utan jag ska låta deras gärningar komma över deras huvuden. 11 Och se, mannen som var klädd i vita linnekläder och som hade skrivdonet vid höften, kom tillbaka, talade och sa: Jag har gjort som du har befallt mig.