1 Och HERRENS ord kom till mig, som sa: 2 Människobarn, vänd ditt ansikte mot Jerusalem, och predika för helgedomarna och profetera mot Israels land. 3 Och säg till Israels land: Så säger HERREN: Se, jag är emot dig, och ska dra ut mitt svärd ur skidan och utrota både den rättfärdige och den ogudaktige hos dig. 4 Eftersom jag ska utrota både den rättfärdige och den ogudaktige hos dig, därför ska mitt svärd dras ut ur skidan mot allt kött från söder till norr, 5 för att allt kött ska inse att jag, HERREN, har dragit mitt svärd ur skidan. Det ska inte återvända dit. 6 Sucka därför, du människobarn, så att dina höfter brister, och sucka bittert inför deras ögon. 7 ✝ Och det ska ske, att när de frågar dig varför du suckar, att du ska svara: På grund av nyheterna, för det kommer. Och alla hjärtan ska smälta och alla händer sjunka ner och alla själar ska tappa modet och alla knän ska bli veka som vatten. Se, det kommer, och det ska ske, säger Herren GUD. 8 Åter kom HERRENS ord till mig, som sa: 9 Människobarn, profetera och säg: Så säger HERREN: Säg: Ett svärd, ett svärd har blivit slipat och även polerat. 10 Det har blivit slipat för att utföra en svår slakt. Det har blivit polerat för att blixtra. Skulle vi då glädja oss? Det föraktar min sons spira, liksom varje träd. 11 Och han har lämnat det till polering, så att det kan gripas med handen. Detta svärd är slipat och det är polerat och det ska sättas i slaktarens hand. 12 Ropa och jämra dig, du människobarn, för det ska komma över mitt folk, det ska komma över alla Israels furstar. Förskräckelse på grund av svärdet ska komma över mitt folk. Därför ska du slå dig på din höft. 13 För det är en prövning, och hur blir det om svärdet även föraktar spiran? Den ska inte bestå, säger Herren GUD. 14 Du, människobarn, profetera därför, och slå ihop dina händer, och låt svärdet fördubblas den tredje gången, det svärdet som dödar, det är svärdet som fäller den störste, som angriper dem från alla håll. 15 Jag har riktat svärdets spets mot alla deras portar, så att deras hjärtan förlorar modet och många faller. O, det har gjorts likt en blixt, det är slipat för slakt. 16 Samla dig, hugg till höger, giv akt, hugg till vänster, vart än din egg är riktad. 17 Också jag ska slå ihop mina händer och släcka min vrede. Jag, HERREN, har talat. 18 Åter kom HERRENS ord till mig, som sa: 19 Och du, människobarn, utse åt dig två vägar, som den babyloniska kungens svärd kan gå fram på. De ska utgå från samma land. Och välj du en plats, välj den plats där vägen till staden börjar. 20 Utse en väg, så att svärdet kan komma till Rabba i ammoniternas land och till Juda och det befästa Jerusalem. 21 För kungen i Babel har stannat vid vägskälet där de båda vägarna börjar för att bli spådd. Han har skakat om pilarna, han har rådfrågat avgudarna, och han har sett på levern. 22 I sin högra hand får han spådomen för Jerusalem, för att han ska sätta upp murbräckor*, öppna sin mun till krigsrop, höja sin röst till härskri, ställa upp murbräckor mot portarna, kasta upp en belägringsvall och bygga en belägringsramp. 23 Och det ska vara för dem som en falsk spådom i deras åsyn, för dem som svurit eder. Men han ska påminna om deras synd, så att de blir tillfångatagna. 24 Därför säger Herren GUD så: Eftersom ni har gjort så att er synd blivit ihågkommen, genom att era överträdelser har avslöjats, så att er synd visar sig i alla era gärningar, eftersom minnet av er har blivit uppväckt, ska ni tas till fånga. 25 Och du ohelige och ondskefulle furste i Israel: Din dag har kommit, då din missgärning har nått sin gräns. 26 Så säger Herren GUD: Ta av huvudbindeln och ta bort kungakronan! Det ska inte förbli som det varit: Det som är lågt ska upphöjas, och det som är högt ska ödmjukas. 27 Jag ska omstörta, omstörta, och omstörta det. Och det ska inte finnas mer tills han kommer som har rätt till det. Och jag ska ge det till honom. 28 Och du, människobarn, profetera och säg: Så säger Herren GUD om ammoniterna och om deras förakt: Säg: Svärdet, svärdet är draget, det är slipat för att slakta, till att förgöra så att det blixtrar. 29 Då du låter falska syner skådas om dig och under det man spår lögn åt dig, läggs du till de slagnas halsar, på de ondskefulla, vilkas dag har kommit, då deras missgärning har nått sin gräns. 30 Skulle jag sticka tillbaka svärdet i skidan? Jag ska döma dig på den plats där du skapades, i ditt födelseland. 31 Och jag ska utgjuta min förbittring över dig. Jag ska blåsa mot dig i min vredes eld och överlämna dig i brutala människors hand, som är mästare på att förgöra. 32 Du ska bli som bränsle åt elden, ditt blod ska utgjutas i landet. Du ska inte mer bli ihågkommen, för jag, HERREN, har talat.