1 Och det hände i elfte året, på första dagen i månaden, att HERRENS ord kom till mig, och sa: 2 ✝ Människobarn, eftersom Tyrus har hånat Jerusalem och sagt: Folkens portar har brutits ner. Hon har tillfallit mig och jag ska bli fylld, nu när hon har blivit ödelagd. 3 Därför säger Herren GUD så: Se, jag är emot dig, o Tyrus, och ska låta många folk komma emot dig, liksom havet väller fram med sina vågor. 4 Och de ska förstöra Tyrus murar och riva ner hennes torn. Och jag ska också sopa bort dammet från henne och göra henne till en kal klippa. 5 Det ska bli en torkplats för fisknät, mitt i havet, för jag har sagt det, säger Herren GUD. Och det ska bli ett byte för folken. 6 Och hennes döttrar som är på fältet ska dödas med svärd. Och de ska inse att jag är HERREN. 7 ✝ För så säger Herren GUD: Se, jag ska låta Nebukadnessar, kungen i Babel, kungarnas kung, komma över Tyrus norrifrån med hästar och vagnar, med ryttare och en stor skara av folk. 8 Han ska döda dina döttrar med svärd ute på fältet och han ska kasta upp en belägringsvall mot dig och bygga en stormningsvall mot dig och lyfta sina sköldar mot dig. 9 Och han ska stöta murbräckan mot dina murar, och med sina vapen ska han bryta ner dina torn. 10 Hans hästar är så många att dammet från dem ska täcka dig. Vid dånet av hans ryttare och av hans kärror och vagnar ska dina murar skaka när han drar in genom dina portar, så som man drar in i en erövrad stad. 11 Hans hästar ska med sina hovar trampa sönder alla dina gator. Han ska döda ditt folk med svärd och dina starka pelare ska störta till marken. 12 Och de ska plundra dig på dina rikedomar och roffa åt sig dina handelsvaror. Och de ska riva ner dina murar och förstöra dina vackra hus. Och de ska kasta ut dina stenar, ditt trävirke och din jord mitt i havet. 13 ✝ Och jag ska göra slut på dina sångers buller, och ljudet från dina harpor ska inte höras mer. 14 Och jag ska göra dig till en kal klippa. Du ska bli en plats där man torkar fisknät. Aldrig mer ska du byggas upp, för jag, HERREN, har talat, säger Herren GUD. 15 Så säger Herren GUD till Tyrus: Ska inte öarna bäva vid dånet av ditt fall, när de slagna jämrar sig, när slakten sker mitt ibland dig? 16 ✝ Då ska alla havets furstar stiga ner från sina troner och lägga bort sina mantlar och ta av sig sina brokiga kläder. De ska klä sig i skräck. De ska sitta på marken och darra hela tiden och häpna över dig. 17 Och de ska stämma upp en klagosång över dig och säga till dig: Hur har du gått förlorad, som var bebodd av sjöfarare, den berömda staden som var så mäktig på havet, hon och hennes invånare som spred fasa över alla som bodde där. 18 Nu ska kustländerna bäva den dag då du faller, ja, öarna i havet ska förskräckas vid din undergång. 19 För så säger Herren GUD: När jag gör dig till en ödelagd stad, som de städer där ingen längre bor, när jag låter djupet komma över dig och vattenmassorna täcka dig, 20 när jag låter dig fara ner till dem som har farit ner i graven, till forna tiders folk, och låter dig ligga i graven bland forntida ruiner med dem som farit ner i graven, så att du ska förbli obebodd. Och jag ska göra härliga ting i de levandes land. 21 ✝ Jag ska föra dig till ett fasansfullt slut, och du ska inte mer finnas till. Även om man söker efter dig, ska du aldrig mer kunna hittas säger Herren GUD.