1 Åter kom HERRENS ord till mig i nionde året, i tionde månaden, på tionde dagen av månaden, och sa: 2 Människobarn, skriv upp namnet på den här dagen åt dig, just denna dag. Kungen i Babel är på väg mot Jerusalem just denna dag. 3 ✝ Och berätta en liknelse för det upproriska folket och säg till dem: Så säger Herren GUD: Sätt på en gryta, sätt på den och häll vatten i den. 4 Lägg köttstycken i den, alla de bästa bitarna av lår och bog, och fyll den med de bästa benen. 5 Ta det bästa av fårhjorden, och lägg även ved under den för benen. Låt det koka väl, så att även benen blir kokta i den. 6 ✝ Därför säger Herren GUD så: Ve över den blodbefläckade staden, den rostiga grytan som inte kunnat befrias från rost. Töm den bit för bit utan att dra lott om dem. 7 För hennes blod utgöts därinne. Hon spillde det på toppen* av en klippa. Hon hällde det inte på marken där stoft skulle kunna övertäcka det. 8 ✝ För att det skulle väcka vrede och hämnd utkrävas lät jag hennes blod falla på toppen av en klippa, där det inte kunde täckas över. 9 Därför säger Herren GUD så: Ve över den blodbefläckade staden! Jag ska lägga på mer bränsle till en stor brasa. 10 Lägg på mer ved, tänd upp eld. Koka köttet ordentligt och krydda det väl och låt benen bli förbrända. 11 Sätt sedan den tomma grytan på den glödande kolen, så att den må hettas upp, dess koppar glödgas och dess orenlighet smälta bort och dess rost försvinna. 12 Hon har tröttat ut sig med lögner och hennes myckna rost försvann inte från henne. In i elden med hennes rost! 13 Din orenhet är skamlig. Eftersom jag har renat dig, men du ändå inte blev ren, så ska du inte mer bli renad från din orenhet förrän jag har stillat min vrede på dig. 14 Jag, HERREN, har talat. Det ska ske och jag ska göra det. Jag ska inte släppa efter, inte heller skona och inte heller kommer jag ångra mig. Efter dina vägar och dina gärningar ska man döma dig, säger Herren GUD. 15 Och HERRENS ord kom till mig, som sa: 16 Människobarn, se, jag ska ta ifrån dig dina ögons lust genom plötslig död. Men du ska varken sörja eller gråta, inte heller fälla tårar. 17 ✝ Gråt i tysthet, men håll ingen sorgehögtid för den döda. Sätt på dig din huvudbindel och ta skor på dina fötter. Skyl inte ditt skägg och ät inte människors sorgebröd*. 18 Så talade jag till folket på morgonen, och på kvällen dog min hustru. Och nästa morgon gjorde jag som jag blivit befalld. 19 Och folket sa till mig: Vill du inte berätta för oss vad detta betyder, att du gör så här? 20 Då svarade jag dem: HERRENS ord kom till mig, som sa: 21 Tala till Israels hus: Så säger Herren GUD: Se, jag ska vanhelga min helgedom, ert stolta värn, era ögons lust och er själs längtan. Och era söner och döttrar som ni har lämnat kvar ska falla för svärdet. 22 Och då ska ni göra som jag har gjort. Ni kommer inte att skyla ert skägg, inte heller äta människors sorgebröd. 23 ✝ Men ni ska behålla era huvudbindlar på era huvuden och ha era skor på era fötter. Ni ska inte sörja eller gråta, utan ni ska tyna bort för era missgärningars skull och sörja den ene mot den andra. 24 ✝ På så sätt är Hesekiel ett tecken för er. Allt vad han har gjort ska ni göra. Och när detta händer ska ni inse att jag är Herren GUD. 25 Och du människobarn, ska det inte bli så på den dagen, då jag tar ifrån dem deras värn, glädjen över deras härlighet, deras ögons lust och det käraste de har, deras söner och döttrar, 26 ✝ att det på den dagen ska komma en till dig, som har kommit undan, och låta dig höra om det med dina öron? 27 ✝ På den dagen ska din mun öppnas och du ska tala med honom som kommit undan och inte mer vara stum. Och du ska bli ett tecken för dem, och de ska inse att jag är HERREN.