1 Stäm också upp en klagosång över Israels furstar, 2 och säg: Vad är din mor? En lejoninna som låg bland lejonen. Bland unga lejon födde hon upp sina ungar. 3 Och hon födde upp en av sina ungar som blev ett ungt lejon. Och det lärde sig att fånga byte, och blev en människoätare. 4 ✝ Och folken fick höra talas om honom. Han blev fångad i deras grop, och de förde honom i kedjor till Egyptens land. 5 När hon nu såg att hon hade väntat förgäves, och att hennes hopp var ute, då tog hon en annan av sina ungar, och gjorde honom till ett ungt lejon. 6 Och han gick omkring bland lejonen, och blev ett ungt lejon och lärde sig att fånga byte, och blev en människoätare. 7 Och han kände till deras ödelagda palats och ödelade deras städer. Och landet och dess fullhet låg öde från ljudet av hans rytande. 8 Då satte sig folken upp mot honom från länderna runt omkring. De bredde ut sitt nät över honom och han blev fångad i deras grop. 9 Och de satte honom i en bur med kedjor och förde honom till kungen i Babel. De satte honom i säkert förvar, för att hans röst inte mer skulle höras på Israels berg. 10 Din mor är som ett vinträd i ditt blod, planterad vid vatten. Hon var fruktbar och rik på grenar, för där fanns mycket vatten, 11 och hon hade starka grenar, dugliga till härskarspiror, och hon sköt upp högt bland de tjocka grenarna så att hon syntes genom sin ståtliga höjd och sitt överflöd av grenar. 12 ✝ Men hon blev uppryckt i vrede, och kastad till marken och östanvinden förtorkade hennes frukt. Hennes starka grenar bröts av och vissnade och elden förtärde dem. 13 Och nu är hon planterad i öknen, i ett torrt och törstande land. 14 ✝ Och en eld har gått ut från en av hennes grenar, som förtärde hennes frukt, så att hon inte har kvar någon stark gren till härskarspira. Detta är en klagosång, och den ska användas som klagosång.