1 Och HERRENS ord kom till mig, som sa: 2 ✝ Människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk, som har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, för de är ett upproriskt folk. 3 Därför ska du, människobarn, packa dina ägodelar för att gå i landsflykt, och gå i landsflykt på dagen så att de ser det. Och du ska flytta från din plats till en annan plats i deras åsyn. Kanske de då ska inse, även om de är ett upproriskt folk. 4 Sedan ska du bära ut dina tillhörigheter på dagen i deras åsyn packade för landsflykt, och du ska ge dig av på kvällen i deras åsyn, såsom de som går i landsflykt. 5 Bryt igenom väggen i deras åsyn, och bär ut dina tillhörigheter den vägen. 6 Inför deras åsyn ska du bära dem på dina axlar, och bära ut dem i skymningen. Du ska täcka ditt ansikte, så att du inte ser marken, för jag har satt dig till ett tecken för Israels hus. 7 Och jag gjorde som jag blivit befalld. På dagen bar jag ut mina saker packade för landsflykt. Och på kvällen gjorde jag med handen en öppning i väggen och i skymningen förde jag ut mina saker och bar dem på mina axlar, så att de såg det. 8 Och på morgonen kom HERRENS ord till mig, som sa: 9 Människobarn, har inte Israels hus, det upproriska folket, sagt till dig: Vad gör du? 10 Säg till dem: Så säger Herren GUD: Denna profetia gäller fursten i Jerusalem och hela Israels hus som finns där. 11 Säg: Jag är ett tecken för er. Såsom jag har gjort, så ska det ske med dem. De ska gå i landsflykt, och i fångenskap. 12 ✝ Och fursten som de har ibland sig, ska bära sina saker på axeln i skymningen och gå ut. De ska göra en öppning i väggen för att bära ut genom den. Han ska täcka sitt ansikte, så att hans ögon inte ser marken. 13 ✝ Och jag ska breda ut mitt nät över honom, och han ska bli fångad i min snara. Och jag ska föra honom till Babel, till kaldeernas land, men han ska inte se det, och han kommer att dö där. 14 ✝ Och alla som finns runt honom för att hjälpa honom och alla hans trupper ska jag skingra för vinden, och jag ska komma efter dem med ett draget svärd. 15 Och de ska inse, att jag är HERREN när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i länderna. 16 ✝ Men jag ska låta några få män av dem lämnas kvar efter svärdet, svälten och pesten, för att de må berätta om alla sina avskyvärda handlingar för hednafolken som de kommer till. Och de ska inse, att jag är HERREN. 17 Och HERRENS ord kom till mig, som sa: 18 ✝ Människobarn, ät ditt bröd med bävan, och drick ditt vatten darrande och med oro, 19 ✝ och säg till folket i landet: Så säger Herren GUD om Jerusalems invånare och om Israels land: De ska äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med skräck, för deras land och allt vad som finns där ska ödeläggas på grund av våldet från alla som bor där. 20 Och de bebodda städerna ska läggas i ruiner, och landet ska bli ödelagt, och ni ska inse att jag är HERREN. 21 Och HERRENS ord kom till mig, som sa: 22 ✝ Människobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och inga syner slår in? 23 Därför ska du säga till dem: Så säger Herren GUD: Jag ska göra slut på detta ordspråk, och de ska inte mer använda det som ordspråk i Israel. Säg istället till dem: Tiden är nära, då alla syner ska uppfyllas. 24 För det ska inte mer finnas någon falsk* profetia eller bedräglig spådom i Israels hus, 25 för jag är HERREN: Jag ska tala, och det ord som jag ska tala ska uppfyllas utan dröjsmål. För i era dagar, du upproriska folk, ska jag förkunna ordet och låta det gå i uppfyllelse, säger Herren GUD. 26 Åter kom HERRENS ord till mig, som sa: 27 Människobarn, se, Israels hus säger: Den syn som han ser ligger långt fram i tiden, och han profeterar om avlägsna tider. 28 Därför ska du säga till dem: Så säger Herren GUD: Inget av mina ord ska längre fördröjas, utan vad jag har sagt, det ska ske, säger Herren GUD.