1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.

2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!

3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?

4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.

5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.

6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.

7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.

8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.

9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.

10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.

11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.

12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.

13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;

14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».

15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?

16 Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.

1 My spirit hath been destroyed, My days extinguished -- graves [are] for me.

2 If not -- mockeries [are] with me. And in their provocations mine eye lodgeth.

3 Place, I pray Thee, my pledge with Thee; Who is he that striketh hand with me?

4 For their heart Thou hast hidden From understanding, Therefore Thou dost not exalt them.

5 For a portion he sheweth friendship, And the eyes of his sons are consumed.

6 And he set me up for a proverb of the peoples, And a wonder before them I am.

7 And dim from sorrow is mine eye, And my members as a shadow all of them.

8 Astonished are the upright at this, And the innocent against the profane Stirreth himself up.

9 And the righteous layeth hold [on] his way, And the clean of hands addeth strength, And -- dumb are they all.

10 Return, and come in, I pray you, And I find not among you a wise man.

11 My days have passed by, My devices have been broken off, The possessions of my heart!

12 Night for day they appoint, Light [is] near because of darkness.

13 If I wait -- Sheol [is] my house, In darkness I have spread out my couch.

14 To corruption I have called: -- `Thou [art] my father.` `My mother` and `my sister` -- to the worm.

15 And where [is] now my hope? Yea, my hope, who doth behold it?

16 [To] the parts of Sheol ye go down, If together on the dust we may rest.