1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
11 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?
12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
1 And Jehovah answereth Job out of the whirlwind, and saith: --
2 Who [is] this -- darkening counsel, By words without knowledge?
3 Gird, I pray thee, as a man, thy loins, And I ask thee, and cause thou Me to know.
4 Where wast thou when I founded earth? Declare, if thou hast known understanding.
5 Who placed its measures -- if thou knowest? Or who hath stretched out upon it a line?
6 On what have its sockets been sunk? Or who hath cast its corner-stone?
7 In the singing together of stars of morning, And all sons of God shout for joy,
8 And He shutteth up with doors the sea, In its coming forth, from the womb it goeth out.
9 In My making a cloud its clothing, And thick darkness its swaddling band,
10 And I measure over it My statute, And place bar and doors,
11 And say, `Hitherto come thou, and add not, And a command is placed On the pride of thy billows.`
12 Hast thou commanded morning since thy days? Causest thou the dawn to know its place?
13 To take hold on the skirts of the earth, And the wicked are shaken out of it,
14 It turneth itself as clay of a seal And they station themselves as clothed.
15 And withheld from the wicked is their light, And the arm lifted up is broken.
16 Hast thou come in to springs of the sea? And in searching the deep Hast thou walked up and down?
17 Revealed to thee were the gates of death? And the gates of death-shade dost thou see?
18 Thou hast understanding, Even unto the broad places of earth! Declare -- if thou hast known it all.
19 Where [is] this -- the way light dwelleth? And darkness, where [is] this -- its place?
20 That thou dost take it unto its boundary, And that thou dost understand The paths of its house.
21 Thou hast known -- for then thou art born And the number of thy days [are] many!
22 Hast thou come in unto the treasure of snow? Yea, the treasures of hail dost thou see?
23 That I have kept back for a time of distress, For a day of conflict and battle.
24 Where [is] this, the way light is apportioned? It scattereth an east wind over the earth.
25 Who hath divided for the flood a conduit? And a way for the lightning of the voices?
26 To cause [it] to rain on a land -- no man, A wilderness -- no man in it.
27 To satisfy a desolate and waste place, And to cause to shoot up The produce of the tender grass?
28 Hath the rain a father? Or who hath begotten the drops of dew?
29 From whose belly came forth the ice? And the hoar-frost of the heavens, Who hath begotten it?
30 As a stone waters are hidden, And the face of the deep is captured.
31 Dost thou bind sweet influences of Kimah? Or the attractions of Kesil dost thou open?
32 Dost thou bring out Mazzaroth in its season? And Aysh for her sons dost thou comfort?
33 Hast thou known the statutes of heaven? Or dost thou appoint Its dominion in the earth?
34 Dost thou lift up to the cloud thy voice, And abundance of water doth cover thee?
35 Dost thou send out lightnings, and they go And say unto thee, `Behold us?`
36 Who hath put in the inward parts wisdom? Or who hath given To the covered part understanding?
37 Who doth number the clouds by wisdom? And the bottles of the heavens, Who doth cause to lie down,
38 In the hardening of dust into hardness, And clods cleave together?
39 Dost thou hunt for a lion prey? And the desire of young lions fulfil?
40 When they bow down in dens -- Abide in a thicket for a covert?
41 Who doth prepare for a raven his provision, When his young ones cry unto God? They wander without food.