1 Därefter tog Job till orda och sade:
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
1 And Job answereth and saith: --
2 Truly -- ye [are] the people, And with you doth wisdom die.
3 I also have a heart like you, I am not fallen more than you, And with whom is there not like these?
4 A laughter to his friend I am: `He calleth to God, and He answereth him,` A laughter [is] the perfect righteous one.
5 A torch -- despised in the thoughts of the secure Is prepared for those sliding with the feet.
6 At peace are the tents of spoilers, And those provoking God have confidence, He into whose hand God hath brought.
7 And yet, ask, I pray thee, [One of] the beasts, and it doth shew thee, And a fowl of the heavens, And it doth declare to thee.
8 Or talk to the earth, and it sheweth thee, And fishes of the sea recount to thee:
9 `Who hath not known in all these, That the hand of Jehovah hath done this?
10 In whose hand [is] the breath of every living thing, And the spirit of all flesh of man.`
11 Doth not the ear try words? And the palate taste food for itself?
12 With the very aged [is] wisdom, And [with] length of days understanding.
13 With Him [are] wisdom and might, To him [are] counsel and understanding.
14 Lo, He breaketh down, and it is not built up, He shutteth against a man, And it is not opened.
15 Lo, He keepeth in the waters, and they are dried up, And he sendeth them forth, And they overturn the land.
16 With Him [are] strength and wisdom, His the deceived and deceiver.
17 Causing counsellors to go away a spoil, And judges He maketh foolish.
18 The bands of kings He hath opened, And He bindeth a girdle on their loins.
19 Causing ministers to go away a spoil And strong ones He overthroweth.
20 Turning aside the lip of the stedfast, And the reason of the aged He taketh away.
21 Pouring contempt upon princes, And the girdle of the mighty He made feeble.
22 Removing deep things out of darkness, And He bringeth out to light death-shade.
23 Magnifying the nations, and He destroyeth them, Spreading out the nations, and He quieteth them.
24 Turning aside the heart Of the heads of the people of the land, And he causeth them to wander In vacancy -- no way!
25 They feel darkness, and not light, He causeth them to wander as a drunkard.