1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

1 Lo, all -- hath mine eye seen, Heard hath mine ear, and it attendeth to it.

2 According to your knowledge I have known -- also I. I am not fallen more than you.

3 Yet I for the Mighty One do speak, And to argue for God I delight.

4 And yet, ye [are] forgers of falsehood, Physicians of nought -- all of you,

5 O that ye would keep perfectly silent, And it would be to you for wisdom.

6 Hear, I pray you, my argument, And to the pleadings of my lips attend,

7 For God do ye speak perverseness? And for Him do ye speak deceit?

8 His face do ye accept, if for God ye strive?

9 Is [it] good that He doth search you, If, as one mocketh at a man, ye mock at Him?

10 He doth surely reprove you, if in secret ye accept faces.

11 Doth not His excellency terrify you? And His dread fall upon you?

12 Your remembrances [are] similes of ashes, For high places of clay your heights.

13 Keep silent from me, and I speak, And pass over me doth what?

14 Wherefore do I take my flesh in my teeth? And my soul put in my hand?

15 Lo, He doth slay me -- I wait not! Only, my ways unto His face I argue.

16 Also -- He [is] to me for salvation, For the profane cometh not before Him.

17 Hear ye diligently my word, And my declaration with your ears.

18 Lo, I pray you, I have set in order the cause, I have known that I am righteous.

19 Who [is] he that doth strive with me? For now I keep silent and gasp.

20 Only two things, O God, do with me: Then from Thy face I am not hidden.

21 Thy hand put far off from me, And Thy terror let not terrify me.

22 And call Thou, and I -- I answer, Or -- I speak, and answer Thou me.

23 How many iniquities and sins have I? My transgression and my sin let me know.

24 Why dost Thou hide Thy face? And reckonest me for an enemy to Thee?

25 A leaf driven away dost Thou terrify? And the dry stubble dost Thou pursue?

26 For Thou writest against me bitter things, And causest me to possess iniquities of my youth:

27 And puttest in the stocks my feet, And observest all my paths, On the roots of my feet Thou settest a print,

28 And he, as a rotten thing, weareth away, As a garment hath a moth consumed him.