1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.
2 Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
3 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
4 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
5 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
6 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
7 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
8 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.
9 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
10 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
11 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
12 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
13 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
14 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
15 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
16 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.
17 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
18 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
19 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
20 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
21 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
22 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
23 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
24 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
1 To the Overseer with stringed instruments. -- An instruction, by David. Give ear, O God, [to] my prayer, And hide not from my supplication.
2 Attend to me, and answer me, I mourn in my meditation, and make a noise,
3 Because of the voice of an enemy, Because of the oppression of the wicked, For they cause sorrow to move against me, And in anger they hate me.
4 My heart is pained within me, And terrors of death have fallen on me.
5 Fear and trembling come in to me, And horror doth cover me.
6 And I say, `Who doth give to me a pinion as a dove? I fly away and rest,
7 Lo, I move far off, I lodge in a wilderness. Selah.
8 I hasten escape for myself, From a rushing wind, from a whirlwind.
9 Swallow up, O Lord, divide their tongue, For I saw violence and strife in a city.
10 By day and by night they go round it, on its walls. Both iniquity and perverseness [are] in its midst,
11 Mischiefs [are] in its midst. Fraud and deceit depart not from its street.
12 For an enemy reproacheth me not, or I bear [it], He who is hating me Hath not magnified himself against me, Or I hide from him.
13 But thou, a man -- as mine equal, My familiar friend, and mine acquaintance.
14 When together we sweeten counsel, Into the house of God we walk in company.
15 Desolations [are] upon them, They go down [to] Sheol -- alive, For wickedness [is] in their dwelling, in their midst.
16 I -- to God I call, and Jehovah saveth me.
17 Evening, and morning, and noon, I meditate, and make a noise, and He heareth my voice,
18 He hath ransomed in peace my soul From him who is near to me, For with the multitude they were with me.
19 God doth hear and afflict them, And He sitteth of old. Selah. Because they have no changes, and fear not God,
20 He hath sent forth his hands against his well-wishers, He hath polluted his covenant.
21 Sweeter than honey hath been his mouth, And his heart [is] war! Softer have been his words than oil, And they [are] drawn [swords].
22 Cast on Jehovah that which He hath given thee, And He doth sustain thee, He doth not suffer for ever the moving of the righteous.
23 And Thou, O God, dost bring them down To a pit of destruction, Men of blood and deceit reach not to half their days, And I -- I do trust in Thee!