1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»
7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»
10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
1 Why have nations tumultuously assembled? And do peoples meditate vanity?
2 Station themselves do kings of the earth, And princes have been united together, Against Jehovah, and against His Messiah:
3 `Let us draw off Their cords, And cast from us Their thick bands.`
4 He who is sitting in the heavens doth laugh, The Lord doth mock at them.
5 Then doth He speak unto them in His anger, And in His wrath He doth trouble them:
6 `And I -- I have anointed My King, Upon Zion -- My holy hill.`
7 I declare concerning a statute: Jehovah said unto me, `My Son Thou [art], I to-day have brought thee forth.
8 Ask of Me and I give nations -- thy inheritance, And thy possession -- the ends of earth.
9 Thou dost rule them with a sceptre of iron, As a vessel of a potter Thou dost crush them.`
10 And now, O kings, act wisely, Be instructed, O judges of earth,
11 Serve ye Jehovah with fear, And rejoice with trembling.
12 Kiss the Chosen One, lest He be angry, And ye lose the way, When His anger burneth but a little, O the happiness of all trusting in Him!