1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

1 A Song of the Ascents. Often they distressed me from my youth, Pray, let Israel say:

2 Often they distressed me from my youth, Yet they have not prevailed over me.

3 Over my back have ploughers ploughed, They have made long their furrows.

4 Jehovah [is] righteous, He hath cut asunder cords of the wicked.

5 Confounded and turn backward do all hating Zion.

6 They are as grass of the roofs, That before it was drawn out withereth,

7 That hath not filled the hand of a reaper, And the bosom of a binder of sheaves.

8 And the passers by have not said, `The blessing of Jehovah [is] on you, We blessed you in the Name of Jehovah!`