1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
1 By David. Strive, Jehovah, with my strivers, fight with my fighters,
2 Take hold of shield and buckler, and rise for my help,
3 And draw out spear and lance, To meet my pursuers. Say to my soul, `Thy salvation I [am].`
4 They are ashamed and blush, those seeking my soul, Turned backward and confounded, Those devising my evil.
5 They are as chaff before wind, And a messenger of Jehovah driving away.
6 Their way is darkness and slipperiness, And a messenger of Jehovah their pursuer.
7 For without cause they hid for me their netpit, Without cause they digged for my soul.
8 Meet him doth desolation -- he knoweth not, And his net that he hid catcheth him, For desolation he falleth into it.
9 And my soul is joyful in Jehovah, It rejoiceth in His salvation.
10 All my bones say, `Jehovah, who is like Thee, Delivering the poor from the stronger than he, And the poor and needy from his plunderer.`
11 Violent witnesses rise up, That which I have not known they ask me.
12 They pay me evil for good, bereaving my soul,
13 And I -- in their sickness my clothing [is] sackcloth, I have humbled with fastings my soul, And my prayer unto my bosom returneth.
14 As [if] a friend, as [if] my brother, I walked habitually, As a mourner for a mother, Mourning I have bowed down.
15 And -- in my halting they have rejoiced, And have been gathered together, Gathered against me were the smiters, And I have not known, They have rent, and they have not ceased;
16 With profane ones, mockers in feasts, Gnashing against me their teeth.
17 Lord, how long dost thou behold? Keep back my soul from their desolations, From young lions my only one.
18 I thank Thee in a great assembly, Among a mighty people I praise Thee.
19 Mine enemies rejoice not over me [with] falsehood, Those hating me without cause wink the eye.
20 For they speak not peace, And against the quiet of the land, Deceitful words they devise,
21 And they enlarge against me their mouth, They said, `Aha, aha, our eye hath seen.`
22 Thou hast seen, O Jehovah, Be not silent, O Lord -- be not far from me,
23 Stir up, and wake to my judgment, My God, and my Lord, to my plea.
24 Judge me according to Thy righteousness, O Jehovah my God, And they do not rejoice over me.
25 They do not say in their heart, `Aha, our desire.` They do not say, `We swallowed him up.`
26 They are ashamed and confounded together, Who are rejoicing at my evil. They put on shame and confusion, Who are magnifying themselves against me.
27 They sing and rejoice, who are desiring my righteousness, And they say continually, `Jehovah is magnified, Who is desiring the peace of His servant.`
28 And my tongue uttereth Thy righteousness, All the day Thy praise!