1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
1 Give ye thanks to Jehovah -- call ye in His name, Make known among the peoples His acts.
2 Sing ye to Him -- sing praise to Him, Meditate ye on all His wonders.
3 Boast yourselves in His Holy Name, The heart of those seeking Jehovah rejoiceth.
4 Seek ye Jehovah and His strength, Seek ye His face continually.
5 Remember His wonders that He did, His signs and the judgments of His mouth.
6 O seed of Abraham, His servant, O sons of Jacob, His chosen ones.
7 He [is] Jehovah our God, In all the earth [are] His judgments.
8 He hath remembered to the age His covenant, The word He commanded to a thousand generations,
9 That He hath made with Abraham, And His oath to Isaac,
10 And doth establish it to Jacob for a statute, To Israel -- a covenant age-during,
11 Saying, `To thee I give the land of Canaan, The portion of your inheritance,`
12 In their being few in number, But a few, and sojourners in it.
13 And they go up and down, from nation unto nation, From a kingdom unto another people.
14 He hath not suffered any to oppress them And He reproveth for their sakes kings.
15 `Strike not against Mine anointed, And to My prophets do not evil.`
16 And He calleth a famine on the land, The whole staff of bread He hath broken.
17 He hath sent before them a man, For a servant hath Joseph been sold.
18 They have afflicted with fetters his feet, Iron hath entered his soul,
19 Till the time of the coming of His word The saying of Jehovah hath tried him.
20 The king hath sent, and looseth him, The ruler of the peoples, and draweth him out.
21 He hath made him lord of his house, And ruler over all his possessions.
22 To bind his chiefs at his pleasure, And his elders he maketh wise.
23 And Israel cometh in to Egypt, And Jacob hath sojourned in the land of Ham.
24 And He maketh His people very fruitful, And maketh it mightier than its adversaries.
25 He turned their heart to hate His people, To conspire against His servants.
26 He hath sent Moses His servant, Aaron whom He had fixed on.
27 They have set among them the matters of His signs, And wonders in the land of Ham.
28 He hath sent darkness, and it is dark, And they have not provoked His word.
29 He hath turned their waters to blood, And putteth to death their fish.
30 Teemed hath their land [with] frogs, In the inner chambers of their kings.
31 He hath said, and the beetle cometh, Lice into all their border.
32 He hath made their showers hail, A flaming fire [is] in their land.
33 And He smiteth their vine and their fig, And shivereth the trees of their border.
34 He hath said, and the locust cometh, And the cankerworm -- innumerable,
35 And it consumeth every herb in their land, And it consumeth the fruit of their ground.
36 And He smiteth every first-born in their land, The first-fruit of all their strength,
37 And bringeth them out with silver and gold, And there is not in its tribes a feeble one.
38 Rejoiced hath Egypt in their going forth, For their fear had fallen upon them.
39 He hath spread a cloud for a covering, And fire to enlighten the night.
40 They have asked, and He bringeth quails, And [with] bread of heaven satisfieth them.
41 He hath opened a rock, and waters issue, They have gone on in dry places -- a river.
42 For He hath remembered His holy word, With Abraham His servant,
43 And He bringeth forth His people with joy, With singing His chosen ones.
44 And He giveth to them the lands of nations, And the labour of peoples they possess,
45 That they may observe His statutes, And His laws may keep. Praise ye Jehovah!