1 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.

2 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.

3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»

4 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.

5 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.

6 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.

7 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.

8 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.

9 Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.

1 A Psalm of David, in his fleeing from the face of Absalom his son. Jehovah, how have my distresses multiplied! Many are rising up against me.

2 Many are saying of my soul, `There is no salvation for him in God.` Selah.

3 And Thou, O Jehovah, [art] a shield for me, My honour, and lifter up of my head.

4 My voice [is] unto Jehovah: I call: And He answereth me from his holy hill, Selah.

5 I -- I have lain down, and I sleep, I have waked, for Jehovah sustaineth me.

6 I am not afraid of myriads of people, That round about they have set against me.

7 Rise, O Jehovah! save me, my God. Because Thou hast smitten All mine enemies [on] the cheek. The teeth of the wicked Thou hast broken.

8 Of Jehovah [is] this salvation; On Thy people [is] Thy blessing! Selah.