1 För sångmästaren; en psalm av David.
2 HERRE, över din makt gläder sig konungen; huru fröjdas han icke högeligen över din seger!
3 Vad hans hjärta önskar har du givit honom, och hans läppars begäran har du icke vägrat honom. Sela.
4 Ty du kommer honom till mötes med välsignelser av vad gott är; du sätter på hans huvud en gyllene krona.
5 Han bad dig om liv, och du gav honom det, ett långt liv alltid och evinnerligen.
6 Stor är hans ära genom din seger; majestät och härlighet beskär du honom.
7 Ja, du låter honom bliva till välsignelse evinnerligen; du fröjdar honom med glädje inför ditt ansikte.
8 Ty konungen förtröstar på HERREN, och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.
9 Din hand skall nå alla dina fiender; din högra hand skall träffa dem som hata dig.
10 Du skall låta dem känna det såsom i en glödande ugn, när du låter se ditt ansikte. HERREN skall fördärva dem i sin vrede; eld skall förtära dem.
11 Deras livsfrukt skall du utrota från jorden och deras avkomma från människors barn.
12 Ty de ville draga ont över dig; de tänkte ut ränker, men de förmå intet.
13 Nej, du skall driva dem tillbaka; med din båge skall du sikta mot deras anleten.
14 Upphöjd vare du, HERREN, i din makt; vi vilja besjunga och lovsäga din hjältekraft.
1 To the Overseer. -- A Psalm of David. Jehovah, in Thy strength is the king joyful, In Thy salvation how greatly he rejoiceth.
2 The desire of his heart Thou gavest to him, And the request of his lips Thou hast not withheld. Selah.
3 For Thou puttest before him blessings of goodness, Thou settest on his head a crown of fine gold.
4 Life he hath asked from Thee, Thou hast given to him -- length of days, Age-during -- and for ever.
5 Great [is] his honour in Thy salvation, Honour and majesty Thou placest on him.
6 For Thou makest him blessings for ever, Thou dost cause him to rejoice with joy, By Thy countenance.
7 For the king is trusting in Jehovah, And in the kindness of the Most High He is not moved.
8 Thy hand cometh to all Thine enemies, Thy right hand doth find Thy haters.
9 Thou makest them as a furnace of fire, At the time of Thy presence. Jehovah in His anger doth swallow them, And fire doth devour them.
10 Their fruit from earth Thou destroyest, And their seed from the sons of men.
11 For they stretched out against Thee evil, They devised a wicked device, they prevail not,
12 For Thou makest them a butt, When Thy strings Thou preparest against their faces.
13 Be Thou exalted, O Jehovah in, Thy strength, We sing and we praise Thy might!