1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,
2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.
3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.
7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»
11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
1 To the Overseer. -- `Concerning the Lily of Testimony,` a secret treasure of David, to teach, in his striving with Aram-Naharaim, and with Aram-Zobah, and Joab turneth back and smiteth Edom in the valley of Salt -- twelve thousand. O God, Thou hadst cast us off, Thou hadst broken us -- hadst been angry! -- Thou dost turn back to us.
2 Thou hast caused the land to tremble, Thou hast broken it, Heal its breaches, for it hath moved.
3 Thou hast shewn Thy people a hard thing, Thou hast caused us to drink wine of trembling.
4 Thou hast given to those fearing thee an ensign. To be lifted up as an ensign Because of truth. Selah.
5 That Thy beloved ones may be drawn out, Save [with] Thy right hand, and answer us.
6 God hath spoken in His holiness: I exult -- I apportion Shechem, And the valley of Succoth I measure,
7 Mine [is] Gilead, and mine [is] Manasseh, And Ephraim [is] the strength of my head, Judah [is] my lawgiver,
8 Moab [is] my pot for washing, over Edom I cast my shoe, Shout, concerning me, O Philistia.
9 Who doth bring me [to] a city of bulwarks? Who hath led me unto Edom?
10 Is it not Thou, O God? hast Thou cast us off? And dost Thou not go forth, O God, with our hosts!
11 Give to us help from adversity, And vain [is] the deliverance of man.
12 In God we do mightily, And He treadeth down our adversaries!