1 En sång, en psalm av Asaf.
2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
19 Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
1 A Song, -- A Psalm of Asaph. O God, let there be no silence to Thee, Be not silent, nor be quiet, O God.
2 For, lo, Thine enemies do roar, And those hating Thee have lifted up the head,
3 Against Thy people they take crafty counsel, And consult against Thy hidden ones.
4 They have said, `Come, And we cut them off from [being] a nation, And the name of Israel is not remembered any more.`
5 For they consulted in heart together, Against Thee a covenant they make,
6 Tents of Edom, and Ishmaelites, Moab, and the Hagarenes,
7 Gebal, and Ammon, and Amalek, Philistia with inhabitants of Tyre,
8 Asshur also is joined with them, They have been an arm to sons of Lot. Selah.
9 Do to them as [to] Midian, As [to] Sisera, as [to] Jabin, at the stream Kishon.
10 They were destroyed at Endor, They were dung for the ground!
11 Make their nobles as Oreb and as Zeeb, And as Zebah and Zalmunna all their princes,
12 Who have said, `Let us occupy for ourselves The comely places of God.`
13 O my God, make them as a rolling thing, As stubble before wind.
14 As a fire doth burn a forest, And as a flame setteth hills on fire,
15 So dost Thou pursue them with Thy whirlwind, And with Thy hurricane troublest them.
16 Fill their faces [with] shame, And they seek Thy name, O Jehovah.
17 They are ashamed and troubled for ever, Yea, they are confounded and lost.
18 And they know that Thou -- (Thy name [is] Jehovah -- by Thyself,) [Art] the Most High over all the earth!