1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
1 Bless, O my soul, Jehovah! Jehovah, my God, Thou hast been very great, Honour and majesty Thou hast put on.
2 Covering himself [with] light as a garment, Stretching out the heavens as a curtain,
3 Who is laying the beam of His upper chambers in the waters, Who is making thick clouds His chariot, Who is walking on wings of wind,
4 Making His messengers -- the winds, His ministers -- the flaming fire.
5 He hath founded earth on its bases, It is not moved to the age and for ever.
6 The abyss! as with clothing Thou hast covered it, Above hills do waters stand.
7 From Thy rebuke they flee, From the voice of Thy thunder haste away.
8 They go up hills -- they go down valleys, Unto a place Thou hast founded for them.
9 A border Thou hast set, they pass not over, They turn not back to cover the earth.
10 Who is sending forth fountains in valleys, Between hills they go on.
11 They water every beast of the field, Wild asses break their thirst.
12 By them the fowl of the heavens doth dwell, From between the branches They give forth the voice.
13 Watering hills from His upper chambers, From the fruit of Thy works is the earth satisfied.
14 Causing grass to spring up for cattle, And herb for the service of man, To bring forth bread from the earth,
15 And wine -- it rejoiceth the heart of man, To cause the face to shine from oil, And bread -- the heart of man it supporteth.
16 Satisfied [are] the trees of Jehovah, Cedars of Lebanon that He hath planted,
17 Where birds do make nests, The stork -- the firs [are] her house.
18 The high hills [are] for wild goats, Rocks [are] a refuge for conies,
19 He made the moon for seasons, The sun hath known his place of entrance.
20 Thou settest darkness, and it is night, In it doth every beast of the forest creep.
21 The young lions are roaring for prey, And to seek from God their food.
22 The sun riseth, they are gathered, And in their dens they crouch.
23 Man goeth forth to his work, And to his service -- till evening.
24 How many have been Thy works, O Jehovah, All of them in wisdom Thou hast made, Full is the earth of thy possessions.
25 This, the sea, great and broad of sides, There [are] moving things -- innumerable, Living creatures -- small with great.
26 There do ships go: leviathan, That Thou hast formed to play in it.
27 All of them unto Thee do look, To give their food in its season.
28 Thou dost give to them -- they gather, Thou dost open Thy hand -- they [are] satisfied [with] good.
29 Thou hidest Thy face -- they are troubled, Thou gatherest their spirit -- they expire, And unto their dust they turn back.
30 Thou sendest out Thy Spirit, they are created, And Thou renewest the face of the ground.
31 The honour of Jehovah is to the age, Jehovah rejoiceth in His works,
32 Who is looking to earth, and it trembleth, He cometh against hills, and they smoke.
33 I sing to Jehovah during my life, I sing praise to my God while I exist.
34 Sweet is my meditation on Him, I -- I do rejoice in Jehovah.
35 Consumed are sinners from the earth, And the wicked are no more. Bless, O my soul, Jehovah. Praise ye Jehovah!