1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.

5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.

11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.

17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

21 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

1 To the Overseer, for Jeduthun. -- A Psalm of Asaph. My voice [is] to God, and I cry, my voice [is] to God, And He hath given ear unto me.

2 In a day of my distress the Lord I sought, My hand by night hath been spread out, And it doth not cease, My soul hath refused to be comforted.

3 I remember God, and make a noise, I meditate, and feeble is my spirit. Selah.

4 Thou hast taken hold of the watches of mine eyes, I have been moved, and I speak not.

5 I have reckoned the days of old, The years of the ages.

6 I remember my music in the night, With my heart I meditate, and my spirit doth search diligently:

7 To the ages doth the Lord cast off? Doth He add to be pleased no more?

8 Hath His kindness ceased for ever? The saying failed to all generations?

9 Hath God forgotten [His] favours? Hath He shut up in anger His mercies? Selah.

10 And I say: `My weakness is, The changes of the right hand of the Most High.`

11 I mention the doings of Jah, For I remember of old Thy wonders,

12 And I have meditated on all Thy working, And I talk concerning Thy doings.

13 O God, in holiness [is] Thy way, Who [is] a great god like God?

14 Thou [art] the God doing wonders. Thou hast made known among the peoples Thy strength,

15 Thou hast redeemed with strength Thy people, The sons of Jacob and Joseph. Selah.

16 The waters have seen Thee, O God, The waters have seen Thee, They are afraid -- also depths are troubled.

17 Poured out waters have thick clouds, The skies have given forth a noise, Also -- Thine arrows go up and down.

18 The voice of Thy thunder [is] in the spheres, Lightnings have lightened the world, The earth hath trembled, yea, it shaketh.

19 In the sea [is] Thy way, And Thy paths [are] in many waters, And Thy tracks have not been known.

20 Thou hast led as a flock Thy people, By the hand of Moses and Aaron!