1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
1 Praise ye Jah, give thanks to Jehovah, For good, for to the age, [is] His kindness.
2 Who doth utter the mighty acts of Jehovah? Soundeth all His praise?
3 O the happiness of those keeping judgment, Doing righteousness at all times.
4 Remember me, O Jehovah, With the favour of Thy people, Look after me in Thy salvation.
5 To look on the good of Thy chosen ones, To rejoice in the joy of Thy nation, To boast myself with Thine inheritance.
6 We have sinned with our fathers, We have done perversely, we have done wickedly.
7 Our fathers in Egypt, Have not considered wisely Thy wonders, They have not remembered The abundance of Thy kind acts, And provoke by the sea, at the sea of Suph.
8 And He saveth them for His name`s sake, To make known His might,
9 And rebuketh the sea of Suph, and it is dried up, And causeth them to go Through depths as a wilderness.
10 And He saveth them from the hand Of him who is hating, And redeemeth them from the hand of the enemy.
11 And waters cover their adversaries, One of them hath not been left.
12 And they believe in His words, they sing His praise,
13 They have hasted -- forgotten His works, They have not waited for His counsel.
14 And they lust greatly in a wilderness, And try God in a desert.
15 And He giveth to them their request, And sendeth leanness into their soul.
16 And they are envious of Moses in the camp, Of Aaron, Jehovah`s holy one.
17 Earth openeth, and swalloweth up Dathan, And covereth over the company of Abiram.
18 And fire burneth among their company, A flame setteth on fire the wicked.
19 They make a calf in Horeb, And bow themselves to a molten image,
20 And change their Honour Into the form of an ox eating herbs.
21 They have forgotten God their saviour, The doer of great things in Egypt,
22 Of wonderful things in the land of Ham, Of fearful things by the sea of Suph.
23 And He saith to destroy them, Unless Moses, His chosen one, Had stood in the breach before Him, To turn back His wrath from destroying.
24 And they kick against the desirable land, They have not given credence to His word.
25 And they murmur in their tents, They have not hearkened to the voice of Jehovah.
26 And He lifteth up His hand to them, To cause them to fall in a wilderness,
27 And to cause their seed to fall among nations, And to scatter them through lands.
28 And they are coupled to Baal-Peor, And eat the sacrifices of the dead,
29 And they provoke to anger by their actions, And a plague breaketh forth upon them,
30 And Phinehas standeth, and executeth judgment, And the plague is restrained,
31 And it is reckoned to him to righteousness, To all generations -- unto the age.
32 And they cause wrath by the waters of Meribah, And it is evil to Moses for their sakes,
33 For they have provoked his spirit, And he speaketh wrongfully with his lips.
34 They have not destroyed the peoples, As Jehovah had said to them,
35 And mix themselves among nations, and learn their works,
36 And serve their idols, And they are to them for a snare.
37 And they sacrifice their sons And their daughters to destroyers,
38 And they shed innocent blood -- Blood of their sons and of their daughters, Whom they have sacrificed to idols of Canaan, And the land is profaned with blood.
39 And they are defiled with their works, And commit whoredom in their habitual doings.
40 And the anger of Jehovah Is kindled against His people, And He doth abominate His inheritance.
41 And giveth them into the hand of nations, And those hating them rule over them,
42 And their enemies oppress them, And they are humbled under their hand.
43 Many times He doth deliver them, And they rebel in their counsel, And they are brought low in their iniquity.
44 And He looketh on their distress When He heareth their cry,
45 And remembereth for them His covenant, And is comforted, According to the abundance of His kindness.
46 And He appointeth them for mercies Before all their captors.
47 Save us, O Jehovah our God, and gather us from the nations, To give thanks to Thy holy name, To glory in Thy praise.
48 Blessed [is] Jehovah, God of Israel, From the age even unto the age. And all the people said, `Amen, praise Jah!`