1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
13 därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
17 de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
20 »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
29 Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
1 And Eliphaz the Temanite answereth and saith: --
2 To God is a man profitable, Because a wise man to himself is profitable?
3 Is it a delight to the Mighty One That thou art righteous? is it gain, That thou makest perfect thy ways?
4 Because of thy reverence Doth He reason [with] thee? He entereth with thee into judgment:
5 Is not thy wickedness abundant? And there is no end to thine iniquities.
6 For thou takest a pledge of thy brother for nought, And the garments of the naked Thou dost strip off.
7 Thou causest not the weary to drink water, And from the hungry thou withholdest bread.
8 As to the man of arm -- he hath the earth, And the accepted of face -- he dwelleth in it.
9 Widows thou hast sent away empty, And the arms of the fatherless are bruised.
10 Therefore round about thee [are] snares, And trouble thee doth fear suddenly.
11 Or darkness -- thou dost not see, And abundance of waters doth cover thee.
12 Is not God high [in] heaven? And see the summit of the stars, That they are high.
13 And thou hast said, `What -- hath God known? Through thickness doth He judge?
14 Thick clouds [are] a secret place to Him, And He doth not see;` And the circle of the heavens He walketh habitually,
15 The path of the age dost thou observe, That men of iniquity have trodden?
16 Who have been cut down unexpectedly, A flood is poured out on their foundation.
17 Those saying to God, `Turn aside from us,` And what doth the Mighty One to them?
18 And he hath filled their houses [with] good: (And the counsel of the wicked Hath been far from me.)
19 See do the righteous and they rejoice, And the innocent mocketh at them,
20 `Surely our substance hath not been cut off, And their excellency hath fire consumed.`
21 Acquaint thyself, I pray thee, with Him, And be at peace, Thereby thine increase [is] good.
22 Receive, I pray thee, from His mouth a law, And set His sayings in thy heart.
23 If thou dost return unto the Mighty Thou art built up, Thou puttest iniquity far from thy tents.
24 So as to set on the dust a defence, And on a rock of the valleys a covering.
25 And the Mighty hath been thy defence, And silver [is] strength to thee.
26 For then on the Mighty thou delightest thyself, And dost lift up unto God thy face,
27 Thou dost make supplication unto Him, And He doth hear thee, And thy vows thou completest.
28 And thou decreest a saying, And it is established to thee, And on thy ways hath light shone.
29 For they have made low, And thou sayest, `Lift up.` And the bowed down of eyes he saveth.
30 He delivereth the not innocent, Yea, he hath been delivered By the cleanness of thy hands.