Marcos 12

1 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort.

2 När tiden var inne, skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av vingårdens avkastning.

3 Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt.

4 Då skickade han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och hånade.

5 Sedan skickade han ännu en och honom dödade de. Han skickade också många andra. En del slog de, andra dödade de.

6 Ännu en hade han, en älskad son. Honom sände han till slut till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son.

7 Men vingårdsarbetarna sade till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så blir arvet vårt.

8 Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.

9 Vad skall nu vingårdens herre göra? Han skall komma och döda vingårdsarbetarna och lämna vingården till andra.

10 Har ni inte läst det här stället i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.

11 Herren har gjort detta, och underbar är den i våra ögon."

12 De hade nu velat gripa honom men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.

13 Sedan sände de till honom några fariseer och herodianer för att snärja honom genom något ord.

14 De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet? Skall vi betala eller inte?"

15 Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: "Varför försöker ni snärja mig? Ge mig ett mynt och låt mig se på det."

16 De räckte fram ett, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens."

17 Då sade Jesus till dem: "Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud." Och de förundrade sig över honom.

18 Till Jesus kom också sadduceer - dessa påstår att det inte finns någon uppståndelse - och de frågade honom:

19 "Mästare, Mose har gett oss denna föreskrift: Om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då skall hans bror gifta sig med henne och skaffa barn åt sin bror.

20 Nu fanns där sju bröder. Den förste gifte sig. Han dog utan att ha lämnat efter sig några barn.

21 Den andre gifte sig med henne, men också han dog barnlös. På samma sätt gick det med den tredje.

22 Ingen av de sju lämnade barn efter sig. Sist av alla dog kvinnan.

23 Vid uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa skall hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne."

24 Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just därför att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt?

25 När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.

26 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då inte i Moses bok läst stället om törnbusken, hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?

27 Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni misstar er fullständigt."

28 En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: "Vilket är det största av alla buden?"

29 Jesus svarade: "Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en,

30 och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.

31 Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa."

32 Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han.

33 Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer."

34 När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom längre.

35 Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son?

36 David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.

37 David kallar honom Herre. Hur kan Messias då vara Davids son?" Den stora folkskaran lyssnade gärna på honom.

38 När Jesus undervisade sade han också: "Akta er för de skriftlärda, som tycker om att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torgen

39 och sitta på de främsta platserna i synagogorna och få hedersplatserna vid festmåltiderna.

40 De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."

41 Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket.

42 Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören.

43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan.

44 Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på."