1 Nā, ka kitea he tohu nui i te rangi; he wahine, ko te rā tōna kākahu, ko te marama kei raro i ōna waewae, i runga anō i tōna mātenga ko ngā whetū kotahi tekau mā rua hei karauna. 2 Kua hapū hoki ia, nā, karanga ana, oke ana, he mamae whānautanga.

3 Ā, ka kitea tētahi atu tohu i te rangi, nā, he tarakona nui, he mea whero, e whitu ōna māhunga, tekau ōna haona, e whitu anō ngā karauna i runga i ōna māhunga. 4 Ā, e kūmea ana e tōna hiku te wāhi tuatoru o ngā whetū o te rangi, makā ana e ia ki te whenua. Ā, ka tū te tarakona i te aroaro o te wahine i mea nei ki te whānau, hei kai i tāna tamaiti ina whānau. 5 Nā, ka whānau te tamaiti a te wahine rā, he tāne, ko ia hei whakahaere tikanga mō ngā iwi katoa ki te tokotoko rino. Nā, kua kāhakina atu tāna tamaiti ki te Atua, ki tōna torōna hoki. 6 Ā, ka oma te wahine rā ki te koraha, kua rite noa ake hoki i te Atua he kāinga mōna ki reira, ki reira whāngainga ai ia, kia taka rā anō ngā rā kotahi mano e rua rau e ono tekau.

7 Nā, he whawhai tērā kei te rangi. Ko Mikaera rātou ko āna anahera e whawhai ana ki te tarakona; whawhai ana hoki te tarakona rātou ko āna anahera. 8 Ā, kīhai rātou i toa; kīhai anō hoki tō rātou wāhi i kitea i te rangi i muri iho. 9 Nā, ka makā te tarakona nui, te nākahi onamata, e huaina nei ko te Rēwera, ko Hātana hoki, e whakapōhēhē nei i te ao katoa. Ka makā ia ki te whenua, ā, i maka tahitia āna anahera me ia.

10 Ā, ka rongo ahau i te reo nui i te rangi e kī ana:

"Tēnei kua tae mai te whakaoranga, te kaha, me te rangatiratanga o tō tātou Atua,

me te mana hoki o tāna Karaiti;

nō te mea kua whakatakā te kaiwhakapae ki ō tātou tēina,

e whakapae nei ki a rātou i te ao, i te pō,

i te aroaro o tō tātou Atua.

11 Hinga ana ia i a rātou,

he meatanga nā ngā toto o te Reme,

nā te kupu hoki o tā rātou whakaatu;

kīhai rātou i aroha ki te ora mō rātou, ā mate noa.

12 Kia hari koutou ki tēnei, e ngā rangi,

e te hunga hoki e noho ana i reira.

Auē te mate mō te whenua, mō te moana hoki!

Kua heke atu hoki ki a koutou te rēwera,

nui atu hoki tōna riri,

nō te mea kua mātau ia he poto tōna tāima."

13 Ā, nō ka kite te tarakona kua makā ia ki te whenua, ka whakatoia e ia te wahine nāna te tamaiti tāne i whānau nei. 14 Nā, e rua ngā pākau o te ēkara nui kua hoatu ki te wahine, kia rere ai ia ki te koraha, ki tōna kāinga, ki reira whāngainga ai ā taka noa he tāima, ētahi tāima, me te hāwhe tāima, kei kitea mai e te nākahi. 15 Nā, ka whakaruakina mai e te nākahi i tōna māngai i muri i te wahine rā he wai, ānō he awa, kia kāhakina atu ai ia e te awa. 16 Ā, ka āwhinatia mai te wahine e te whenua, ka hāmama te māngai o te whenua, inumia ake te awa i whakaruakina nei e te tarakona i roto i tōna māngai. 17 Ā, riri ana te tarakona ki te wahine; haere ana ia ki te whawhai ki ērā atu o tāna whānau, ki te hunga e pupuri ana i ngā ture a te Atua, kei a rātou nei te whakaatu o Īhu Karaiti.

1 Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. 2 *Jes 66:7. Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovärkar.

3 Och ett annat tecken visade sig i himlen, och se: en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. 4 *Dan 8:10. Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor*12:4himlens stjärnorÄnglar som faller tillsammans med Satan (jfr Upp 12:7f, Job 38:7)., och han kastade ner dem på jorden.

Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det. 5 *Jes 66:7, Upp 2:27, 19:15. Och hon födde ett barn, en Son som ska styra alla folk med järnspira, och hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron. 6 Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud berett för henne så att hon får sitt uppehälle där i ettusen tvåhundrasextio dagar.

7 *Dan 10:13, 21, Jud v 9. Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 9 *1 Mos 3:1, Luk 10:18, Joh 12:31, Upp 20:2f. Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 10 *Job 1:9f, Sak 3:1f, Luk 22:31, Upp 11:15. Och jag hörde en stark röst i himlen säga:

"Nu tillhör frälsningen

och makten och riket vår Gud

och väldet hans Smorde,

för våra bröders åklagare

är nerkastad,

han som dag och natt

anklagade dem inför vår Gud.

11 *Luk 14:26, Rom 8:37, Upp 7:14. De övervann honom

genom Lammets blod

och genom sitt vittnesbörds ord,

de älskade inte sitt liv så högt

att de drog sig undan döden.

12 *Jes 49:13, Upp 8:13. Jubla därför, ni himlar

och ni som bor i dem!

Men ve dig, du jord och du hav,

för djävulen har kommit ner

till er i stor vrede,

eftersom han vet

att hans tid är kort."

13 När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen. 14 *Dan 7:25, 12:7. Men kvinnan fick den stora örnens båda vingar för att flyga ut till sin plats i öknen, där hon skyddad från ormen får sitt uppehälle under en tid, tider och en halv tid. 15 Ormen sprutade då vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att svepa bort henne med floden. 16 Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun.

17 *Upp 14:12, 19:10. I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot hennes övriga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. 18 Och han stod*12:18han stodAndra handskrifter: "jag stod". på sanden vid havet.