1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

1 Cântico das peregrinações. Do fundo do abismo, clamo a vós, Senhor;2 Senhor, ouvi minha oração. Que vossos ouvidos estejam atentos à voz de minha súplica.3 Se tiverdes em conta nossos pecados, Senhor, Senhor, quem poderá subsistir diante de vós?4 Mas em vós se encontra o perdão dos pecados, para que, reverentes, vos sirvamos.5 Ponho a minha esperança no Senhor. Minha alma tem confiança em sua palavra.6 Minha alma espera pelo Senhor, mais ansiosa do que os vigias pela manhã.7 Mais do que os vigias que aguardam a manhã, espere Israel pelo Senhor, porque junto ao Senhor se acha a misericórdia; encontra-se nele copiosa redenção.8 E ele mesmo há de remir Israel de todas as suas iniqüidades.