1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.2 Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.3 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.4 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.5 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.7 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.8 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.9 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.11 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.12 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.

1 Ao mestre de canto. Não destruas. Cântico de Davi, quando fugiu para a caverna, perseguido por Saul. Tende piedade de mim, ó Deus, tende piedade de mim, porque a minha alma em vós procura o seu refúgio. Abrigo-me à sombra de vossas asas, até que a tormenta passe.2 Clamo ao Deus Altíssimo, ao Deus que me cumula de benefícios.3 Mande ele do céu auxílio que me salve, cubra de confusão meus perseguidores; envie-me Deus a sua graça e fidelidade.4 Estou no meio de leões, que devoram os homens com avidez. Seus dentes são como lanças e flechas, suas línguas como espadas afiadas.5 Elevai-vos, ó Deus, no mais alto dos céus, e sobre toda a terra brilhe a vossa glória.6 Ante meus pés armaram rede; fizeram-me perder a coragem. Cavaram uma fossa diante de mim; caiam nela eles mesmos.7 Meu coração está firme, ó Deus, meu coração está firme; vou cantar e salmodiar.8 Desperta-te, ó minha alma; despertai, harpa e cítara! Quero acordar a aurora.9 Entre os povos, Senhor, vos louvarei; salmodiarei a vós entre as nações,10 porque aos céus se eleva a vossa misericórdia, e até as nuvens a vossa fidelidade.11 Elevai-vos, ó Deus, nas alturas dos céus, e brilhe a vossa glória sobre a terra inteira.