1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

1 Vinde, manifestemos nossa alegria ao Senhor, aclamemos o Rochedo de nossa salvação;2 apresentemo-nos diante dele com louvores, e cantemos-lhe alegres cânticos,3 porque o Senhor é um Deus imenso, um rei que ultrapassa todos os deuses;4 nas suas mãos estão as profundezas da terra, e os cumes das montanhas lhe pertencem.5 Dele é o mar, ele o criou; assim como a terra firme, obra de suas mãos.6 Vinde, inclinemo-nos em adoração, de joelhos diante do Senhor que nos criou.7 Ele é nosso Deus; nós somos o povo de que ele é o pastor, as ovelhas que as suas mãos conduzem. Oxalá ouvísseis hoje a sua voz:8 Não vos torneis endurecidos como em Meribá, como no dia de Massá no deserto,9 onde vossos pais me provocaram e me tentaram, apesar de terem visto as minhas obras.10 Durante quarenta anos desgostou-me aquela geração, e eu disse: É um povo de coração desviado, que não conhece os meus desígnios.11 Por isso, jurei na minha cólera: Não hão de entrar no lugar do meu repouso.