1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.2 Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.3 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.4 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.5 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.6 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.7 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.8 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;9 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.10 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.11 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.12 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.13 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.14 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;15 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.16 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.17 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.18 DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.19 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.20 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.21 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.

1 Ao mestre de canto. Segundo a melodia A morte para o filho. Salmo de Davi. Eu vos louvarei, Senhor, de todo o coração, todas as vossas maravilhas narrarei.2 Em vós eu estremeço de alegria, cantarei vosso nome, ó Altíssimo!3 Porque meus inimigos recuaram, fraquejaram, pereceram ante a vossa face.4 Pois tomastes a vós meu direito e minha causa, assentastes, ó justo Juiz, em vosso tribunal.5 Com efeito, perseguistes as nações, destruístes o ímpio; apagastes, para sempre, o seu nome.6 Meus inimigos pereceram, consumou-se sua ruína eterna; demolistes suas cidades, sua própria lembrança se acabou.7 O Senhor, porém, domina eternamente; num trono sólido, ele pronuncia seus julgamentos.8 Ele mesmo julgará o universo com justiça, com eqüidade pronunciará sentença sobre os povos.9 O Senhor torna-se refúgio para o oprimido, uma defesa oportuna para os tempos de perigo.10 Aqueles que conheceram vosso nome confiarão em vós, porque, Senhor, jamais abandonais quem vos procura.11 Salmodiai ao Senhor, que habita em Sião; proclamai seus altos feitos entre os povos.12 Porque, vingador do sangue derramado, ele se lembra deles e não esqueceu o clamor dos infelizes.13 Tende piedade de mim, Senhor, vede a miséria a que me reduziram os inimigos; arrancai-me das portas da morte,14 para que nas portas da filha de Sião eu publique vossos louvores, e me regozije de vosso auxílio.15 Caíram as nações no fosso que cavaram; prenderam-se seus pés na armadilha que armaram.16 O Senhor se manifestou e fez justiça, capturando o ímpio em suas próprias redes.17 Que os pecadores caiam na região dos mortos, todos esses povos que olvidaram a Deus.18 O pobre, porém, não ficará no eterno esquecimento; nem a esperança dos aflitos será frustrada para sempre.19 Levantai-vos, Senhor! Não seja o homem quem tenha a última palavra! Que diante de vós sejam julgadas as nações.20 Enchei-as de pavor, Senhor, para que saibam que não passam de simples homens.