1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

1 Por que tumultuam as nações? Por que tramam os povos vãs conspirações?

2 Erguem-se, juntos, os reis da terra, e os príncipes se unem para conspirar contra o Senhor e contra seu Cristo.

3 Quebremos seu jugo, disseram eles, e sacudamos para longe de nós as suas cadeias!

4 Aquele, porém, que mora nos céus, se ri, o Senhor os reduz ao ridículo.

5 Dirigindo-se a eles em cólera, ele os aterra com o seu furor:

6 Sou eu, diz, quem me sagrei um rei em Sião, minha montanha santa.

7 Vou publicar o decreto do Senhor. Disse-me o Senhor: Tu és meu filho, eu hoje te gerei.

8 Pede-me; dar-te-ei por herança todas as nações; tu possuirás os confins do mundo.

9 Tu as governarás com cetro de ferro, tu as pulverizarás como um vaso de argila.

10 Agora, ó reis, compreendei isto; instruí-vos, ó juízes da terra.

11 Servi ao Senhor com respeito e exultai em sua presença;

12 prestai-lhe homenagem com tremor, para que não se irrite e não pereçais quando, em breve, se acender sua cólera. Felizes, entretanto, todos os que nele confiam.