1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.4 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.5 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.6 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.9 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.10 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.11 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.12 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.14 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.

1 Ao mestre de canto. Salmo de Davi. Cântico. A vós, ó Deus, convém o louvor em Sião, é a vós que todos vêm cumprir os seus votos,2 vós que atendeis as preces. Todo homem acorre a vós,3 por causa de seus pecados. Oprime-nos o peso de nossas faltas: vós no-las perdoais.4 Feliz aquele que vós escolheis, e chamais para habitar em vossos átrios. Possamos nós ser saciados dos bens de vossa casa, da santidade de vosso templo.5 Vós nos atendeis com os estupendos prodígios de vossa justiça, ó Deus, nosso salvador. Vós sois a esperança dos confins da terra, e dos mais longínquos mares.6 Vós que, com a vossa força, sustentais montanhas, cingido de vosso poder.7 Vós que aplacais os vagalhões do mar, o bramir de suas vagas e o tumultuar das nações pagãs.8 À vista de vossos prodígios, temem-vos os habitantes dos confins da terra; saciais de alegria os extremos do oriente e do ocidente.9 Visitastes a terra e a regastes, cumulando-a de fertilidade. De água encheu-se a divina fonte e fizestes germinar o trigo. Assim, pois, fertilizastes a terra:10 irrigastes os seus sulcos, nivelastes e as sua glebas; amolecendo-as com as chuvas, abençoastes a sua sementeira.11 Coroaste o ano com os vossos benefícios; onde passastes ficou a fartura.12 Umedecidas as pastagens do deserto, revestem-se de alegria as colinas.13 Os prados são cobertos de rebanhos, e os vales se enchem de trigais. Só há júbilo e cantos de alegria.