1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»
1 Cântico das peregrinações. Senhor, lembrai-vos de Davi e de sua grande piedade,
2 como ele fez ao Senhor este juramento, e este voto ao Poderoso de Jacó:
3 Não entrarei na tenda em que moro, não me deitarei no leito de meu repouso,
4 não darei sono aos meus olhos, nem repouso às minhas pálpebras,
5 até que encontre uma residência para o Senhor, uma morada ao Poderoso de Jacó.
6 Ouvimos dizer que a arca estava em Éfrata, nós a encontramos nas campinas de Jaar.
7 Entremos em sua morada, prostremo-nos diante do escabelo de seus pés.
8 Levantai-vos, Senhor, para vir ao vosso repouso, vós e a arca de vossa majestade.
9 Vistam-se de justiça os vossos sacerdotes, e jubilosos cantem de alegria vossos fiéis.
10 Pelo nome de Davi, vosso servo, não rejeiteis a face daquele que vos é consagrado.
11 O Senhor fez a Davi um juramento, de que não há de se retratar: Colocarei em teu trono um descendente de tua raça.
12 Se teus filhos guardarem minha aliança e os preceitos que eu lhes hei de ensinar, também os descendentes deles, para sempre, sentar-se-ão em teu trono.
13 Porque o Senhor escolheu Sião, ele a preferiu para sua morada.
14 É aqui para sempre o lugar de meu repouso, é aqui que habitarei porque o escolhi.
15 Abençoarei copiosamente sua subsistência, fartarei de pão os seus pobres.
16 Revestirei de salvação seus sacerdotes, e seus fiéis exultarão de alegria.
17 Aí farei crescer o poder de Davi, aí prepararei uma lâmpada para o que me é consagrado.
18 Cobrirei de confusão seus inimigos; em sua fronte, porém, brilhará meu diadema.