Ka Whakaorangia e Rāwiri te Kāinga o Keira
1 Nā, ka kōrerotia te kōrero ki a Rāwiri, "Nanā, kei te whawhai ngā Pirihitini ki Keira, ā, e pāhua ana i ngā patunga wīti." 2 Nā reira i ui ai a Rāwiri ki a Ihowā, i mea ai, "Me haere rānei ahau ki te patu i ēnei Pirihitini?"
Nā, ka mea a Ihowā ki a Rāwiri, "Haere, patua ngā Pirihitini, whakaorangia hoki a Keira."
3 Nā, ka mea ngā tāngata a Rāwiri ki a ia, "Nanā, e wehi nei tātou i konei i Hūrā, ā tērā noa ake ki te haere ki Keira, ki ngā taua a ngā Pirihitini."
4 Kātahi a Rāwiri ka ui anō ki a Ihowā; ā, ka whakahokia mai te kōrero e Ihowā ki a ia, "Whakatika, haere ki raro, ki Keira; kua hoatu hoki ngā Pirihitini e ahau ki tōu ringa." 5 Nā, haere ana a Rāwiri rātou ko āna tāngata ki Keira, ā, whawhai ana ki ngā Pirihitini, ā, āia mai ana e ia ā rātou kararehe, patua iho hoki rātou, he nui te parekura. Nā, whakaorangia ana ngā tāngata o Keira e Rāwiri.
6 Nā, i te rerenga o Apiātara tama a Ahimereke ki a Rāwiri ki Keira, i maua mai e ia tētahi epora i tōna ringa. 7 Ā, ka kōrerotia ki a Haora, kua tae a Rāwiri ki Keira, ā, ka mea a Haora, "Kua tukua mai ia e te Atua ki tōku ringa; ka tūtakina nei hoki ia ki roto, i a ia ka tomo nei ki te pā whai tatau, whai tūtaki." 8 Nā, ka karangatia te iwi katoa e Haora ki te whawhai, kia haere ki raro, ki Keira, ki te whakapae i a Rāwiri rātou ko āna tāngata.
9 Nā, kua mōhio a Rāwiri e whakatakoto puku ana a Haora i te kino mōna; ā, ka mea ia ki a Apiātara tohunga, "Kawea mai te epora." 10 Kātahi a Rāwiri ka mea, "E Ihowā e te Atua o Īharaira, kua tino rongo tāu pononga e mea ana a Haora kia haere mai ki Keira ki te whakangaro i te pā, he mea mōku. 11 Tērā rānei e tukua ahau e ngā tāngata o Keira ki tōna ringa? E haere mai rānei a Haora, e pērā rānei me tā tāu pononga i rongo ai? E Ihowā, e te Atua o Īharaira, tēnā rā, whakaaturia mai ki tāu pononga."
Nā, ka mea a Ihowā, "Ka haere mai anō ia."
12 Anō rā ko Rāwiri, "Tērā rānei ngā tāngata o Keira e tuku i a mātou, ko āku tāngata ki te ringa o Haora?"
Nā, ka mea a Ihowā, "Ka tuku anō."
13 Kātahi a Rāwiri ka whakatika, rātou ko āna tāngata me te mea e ono rau ā haere atu ana i Keira; i haere rātou i tā rātou haere noa atu. Ā, kōrerotia ki a Haora kua rere atu a Rāwiri i Keira, nā, kīhai ia i haere atu.
Ko Rāwiri kei roto i te Whenua Pukepuke
14 Nā, ka noho a Rāwiri ki te koraha, ki ngā pourewa, ka noho ki te whenua pukepuke i te koraha o Tiwhi. Ā, rapua ana ia e Haora i ngā rā katoa; otiia kīhai ia i tukua e te Atua ki tōna ringa.
15 Nā, kua kite a Rāwiri kua puta mai a Haora, e whai ana kia whakamatea ia; i te koraha anō hoki o Tiwhi a Rāwiri, i roto i te ngahere. 16 Nā, ka whakatika a Honatana tama a Haora, ā, haere ana ki a Rāwiri ki te ngahere, ā, whakakahangia ana e ia tōna ringa i roto i te Atua. 17 I mea hoki ia ki a ia, "Kaua e wehi; e kore hoki te ringa o Haora, o tōku pāpā e pono ki a koe; ā, ko koe anō hei kīngi mō Īharaira, ko ahau hoki ki muri i a koe; e mōhiotia ana anō tēnei e Haora, e tōku pāpā." 18 Nā, whakarite kawenata ana rāua i te aroaro o Ihowā; ā, noho ana a Rāwiri i te ngahere, ko Honatana hoki i haere ki tōna whare.
19 Kātahi ngā Tiwhi ka haere ki a Haora ki Kipea, ka mea, "He teka ianei kei te piri a Rāwiri i roto i a mātou, i ngā pourewa i te ngahere i Maunga Hakira, i te taha ki te tonga o Hehimono?" 20 Nā, tēnā rā, e te kīngi, kua hiahia rawa nei hoki tōu ngākau ki te haere ki raro; haere ake, ā, mā mātou te tuku i a ia ki te ringa o te kīngi.
21 Nā, ka mea a Haora, "Kia manaakitia koutou e Ihowā; mō koutou i aroha ki ahau. 22 Nā, haere, whakatikaia rawatia, kia mōhiotia, kia kitea, tōna wāhi e hāereere ai, i kitea hoki ia e wai ki reira; e kōrerotia ana hoki ki ahau he tūpato rawa ia. 23 Tirohia iho, kia mōhio hoki ki ngā piringa katoa e piri ai ia, ka hoki mai ai ki ahau inā tino tika, ā, ka haere tahi atu tātou. Nā, ki te mea kei te whenua nei ia, māku ia e rapu atu i roto i ngā mano katoa o Hūrā."
24 Nā, whakatika ana rātou, haere ana ki Tiwhi ki mua i a Haora; i te koraha ia o Maono a Rāwiri rātou ko āna tāngata, i te mānia i te tonga o Hehimono. 25 Nā, ka haere a Haora rātou ko āna tāngata ki te rapu i a ia. Ā, ka kōrerotia ki a Rāwiri, nā, ka haere atu ia ki raro, ki tētahi kāmaka, ā, noho ana i te koraha o Maono. Ā, ka rongo a Haora, nā, ka whāia e ia a Rāwiri i te koraha o Maono.
26 Nā, i tēnei taha o te maunga a Haora e haere ana, i tērā taha hoki o te maunga a Rāwiri rātou ko āna tāngata; ā, ka hohoro a Rāwiri te haere atu i te wehi i a Haora; e karapotia ana hoki a Rāwiri rātou ko āna tāngata e Haora rātou ko āna tāngata, kia hopukia. 27 Otiia ko te taenga mai o te karere ki a Haora hei mea, "Kia hohoro te haere mai; kua huaki mai hoki ngā Pirihitini ki te whenua." 28 Heoi, ka hoki atu a Haora i te whai i a Rāwiri, ā, haere ana ki te whawhai ki ngā Pirihitini; nā reira i huaina ai te ingoa o tērā wāhi, ko te Kōhatu o ngā Wehewehenga. 29 Nā, haere atu ana a Rāwiri i reira, ā, noho ana i ngā pourewa i Enekeri.
Les habitants de Keïla attaqués par les Philistins et délivrés par David. David poursuivi par Saül
1 On vint dire à David: Voici, les Philistins ont attaqué Keïla, et ils pillent les aires. 2 David consulta l’Éternel, en disant: Irai-je, et battrai-je ces Philistins? Et l’Éternel lui répondit: Va, tu battras les Philistins, et tu délivreras Keïla. 3 Mais les gens de David lui dirent: Voici, nous ne sommes pas sans crainte ici même en Juda; que sera-ce si nous allons à Keïla contre les troupes des Philistins? 4 David consulta encore l’Éternel. Et l’Éternel lui répondit: Lève-toi, descends à Keïla, car je livre les Philistins entre tes mains. 5 David alla donc avec ses gens à Keïla, et il se battit contre les Philistins; il emmena leur bétail, et leur fit éprouver une grande défaite. Ainsi David délivra les habitants de Keïla. 6 1 S 22:20.Lorsque Abiathar, fils d’Achimélec, s’enfuit vers David à Keïla, il descendit ayant en main l’éphod. 7 Saül fut informé de l’arrivée de David à Keïla, et il dit: Dieu le livre entre mes mains, car il est venu s’enfermer dans une ville qui a des portes et des barres. 8 Et Saül convoqua tout le peuple à la guerre, afin de descendre à Keïla et d’assiéger David et ses gens. 9 David, ayant eu connaissance du mauvais dessein que Saül projetait contre lui, dit au sacrificateur Abiathar: Apporte l’éphod! 10 Et David dit: Éternel, Dieu d’Israël, ton serviteur apprend que Saül veut venir à Keïla pour détruire la ville à cause de moi. 11 Les habitants de Keïla me livreront-ils entre ses mains? Saül descendra-t-il, comme ton serviteur l’a appris? Éternel, Dieu d’Israël, daigne le révéler à ton serviteur! Et l’Éternel répondit: Il descendra. 12 David dit encore: Les habitants de Keïla me livreront-ils, moi et mes gens, entre les mains de Saül? Et l’Éternel répondit: Ils te livreront. 13 Alors David se leva avec ses gens au nombre d’environ six cents hommes; ils sortirent de Keïla, et s’en allèrent où ils purent. Saül, informé que David s’était sauvé de Keïla, suspendit sa marche. 14 David demeura au désert, dans des lieux forts, et il resta sur la montagne du désert de Ziph. Saül le cherchait toujours, mais Dieu ne le livra pas entre ses mains.
David dans les déserts de Ziph et de Maon
15 David, voyant Saül en marche pour attenter à sa vie, se tint au désert de Ziph, dans la forêt. 16 Ce fut alors que Jonathan, fils de Saül, se leva et alla vers David dans la forêt. Il fortifia sa confiance en Dieu, 17 et lui dit: Ne crains rien, car la main de Saül, mon père, ne t’atteindra pas. Tu régneras sur Israël, et moi je serai au second rang près de toi; Saül, mon père, le sait bien aussi. 18 Ils firent tous deux alliance devant l’Éternel; et David resta dans la forêt, et Jonathan s’en alla chez lui. 19 Les Ziphiens montèrent auprès de Saül à Guibea, et dirent: David n’est-il pas caché parmi nous dans des lieux forts, dans la forêt, sur la colline de Hakila, qui est au midi du désert? 20 Descends donc, ô roi, puisque c’est là tout le désir de ton âme; et à nous de le livrer entre les mains du roi. 21 Saül dit: Que l’Éternel vous bénisse de ce que vous avez pitié de moi! 22 Allez, je vous prie, prenez encore des informations pour savoir et découvrir dans quel lieu il a dirigé ses pas et qui l’y a vu, car il est, m’a-t-on dit, fort rusé. 23 Examinez et reconnaissez tous les lieux où il se cache, puis revenez vers moi avec quelque chose de certain, et je partirai avec vous. S’il est dans le pays, je le chercherai parmi tous les milliers de Juda. 24 Ils se levèrent donc et allèrent à Ziph avant Saül. David et ses gens étaient au désert de Maon, dans la plaine au midi du désert. 25 Saül partit avec ses gens à la recherche de David. Et l’on en informa David, qui descendit le rocher et resta dans le désert de Maon. Saül, l’ayant appris, poursuivit David au désert de Maon. 26 Saül marchait d’un côté de la montagne, et David avec ses gens de l’autre côté de la montagne. David fuyait précipitamment pour échapper à Saül. Mais déjà Saül et ses gens entouraient David et les siens pour s’emparer d’eux, 27 lorsqu’un messager vint dire à Saül: Hâte-toi de venir, car les Philistins ont fait invasion dans le pays. 28 Saül cessa de poursuivre David, et il s’en retourna pour aller à la rencontre des Philistins. C’est pourquoi l’on appela ce lieu Séla-Hammachlekoth.