1 I kōrero anō a Ihowā ki a Mohi, i mea, 2 "Kōrero ki ngā tama a Īharaira, mea atu ki a rātou: Ki te motuhia e te tangata, he mea kī taurangi, mā Ihowā ngā tāngata, me whakarite e koe ngā moni. 3 Ā, kia pēnei tāu whakarite mō te tāne e rua tekau ōna tau, he maha ake rānei, ā, ono tekau noa ngā tau, arā kia rima tekau ngā hekere hiriwa e whakaritea e koe, hei te hekere o te wāhi tapu. 4 Ā, ki te mea he wahine, kia toru tekau ngā hekere e whakaritea e koe. 5 Ā, ki te mea e rima ōna tau, tae noa atu rānei ki te rua tekau tau, nā, kia rua tekau ngā hekere e whakaritea e koe mō te tāne, kia tekau hoki ngā hekere mō te wahine. 6 Ā, ki te mea kotahi tōna marama ā tae noa atu rānei ki te rima ōna tau, nā, kia rima ngā hekere hiriwa e whakaritea e koe mō te tāne, kia toru ngā hekere hiriwa e whakaritea e koe mō te wahine. 7 Ā, ki te mea e ono tekau ōna tau, he maha atu rānei; ki te mea he tāne, kia kotahi tekau mā rima ngā hekere e whakaritea e koe, kia kotahi tekau hoki ngā hekere mō te wahine. 8 Ā, ki te iti iho ōna rawa i āu i whakarite ai, nā, me tū ia ki te aroaro o te tohunga, ā, me whakarite ōna utu e te tohunga. Kei ngā mea e taea atu e te ringa o te tangata nāna te kī taurangi te tikanga mō tā te tohunga e whakarite ai hei utu mōna.

9 "Ā, mehemea he kararehe nō reira nei te whakahere a te tangata ki a Ihowā, ka tapu katoa ngā mea o tēnā i hōmai e ia mā Ihowā. 10 Kaua e whakareretia kētia e ia, e whakawhitia rānei, he pai mō te kino, he kino rānei mō te pai. Ā, ki te tūpono ka whakawhitia e ia he kararehe ki tētahi kararehe, nā, ka tapu taua mea me te mea i whakawhitia ai. 11 Ā, ki te mea he poke te kararehe, he mea e kore e whakaherea tētahi pērā mā Ihowā, nā, ka whakatūria e ia te kararehe ki te aroaro o te tohunga. 12 Ā, me whakarite ōna utu e te tohunga, ahakoa pai, ahakoa kino; me waiho i tāu i whakarite ai, e te tohunga. 13 Otiia, ki te mea ia kia utua kia hoki ai, nā, me tāpiri tōna wāhi whakarima ki tāu i whakarite ai.

14 "Ki te whakatapua anō e te tangata tōna whare kia tapu ki a Ihowā, nā, me whakarite ōna utu e te tohunga, ahakoa pai, ahakoa kino; ko tā te tohunga e whakarite ai, ka tūturu ki reira. 15 Ā, ki te mea te kaiwhakatapu kia utua kia hoki ai tōna whare, nā, me tāpiri tōna whakarima o te moni i whakaritea e koe, ā, ka riro i a ia.

16 "Ā, ki te whakatapua e te tangata mō Ihowā tētahi wāhi māra o tōna kāinga, nā, kia rite ki ngā purapura mō reira tāu whakaritenga utu: kotahi te homa pārei hei purapura, kia rima tekau hekere hiriwa. 17 Ki te mea nō te tau Tiupiri tāna whakatapunga i tāna māra, ka tūturu anō ki tāu utu i whakarite ai. 18 Mehemea ia nō muri i te Tiupiri tāna whakatapunga i tāna māra, nā, mā te tohunga e tatau ngā moni ki a ia, kia rite ki ngā tau e toe ana ki te tau Tiupiri, ka tango ai i roto i tāu i whakarite ai. 19 Ā, ki te mea te kaiwhakatapu o te māra kia utua kia hoki atu ai, nā, me tāpiri tōna whakarima o te moni i whakaritea e koe, ā, ka whakatūturutia māna. 20 Ā, ki te kāhore ia e utu kia hoki ai te māra, ki te mea rānei i hokona e ia te māra ki te tangata kē, e kore e utua kia hoki atu i muri iho. 21 Engari ka tapu te māra ki a Ihowā, ina riro atu i te Tiupiri, he māra hoki i oti rawa; hei kāinga tēnā mō te tohunga.

22 "Ki te whakatapua ia e tētahi ki a Ihowā he māra i hokona mai e ia, ehara nei i te māra tupu nāna; 23 kātahi ka taua e te tohunga ki a ia ngā utu i whakaritea e koe mō te takiwā atu ki te tau Tiupiri. Ā, ka hōmai e ia tāu i whakarite ai i taua rangi, he mea tapu hoki nā Ihowā. 24 Ko ā te tau Tiupiri hoki ai te māra ki te tangata i hokona mai nei i a ia, arā ki te tangata nōna te tūturutanga o te whenua. 25 Hei te hekere o te wāhi tapu te tikanga mō āu whakaritenga katoa; e rua tekau ngā kera o te hekere kotahi.

26 "Ko te mātāmua ia o ngā kararehe, i meinga nei hei mātāmua ki a Ihowā, kaua ēnā e whakatapua e te tangata; ahakoa kau, hipi rānei; nā Ihowā ēnā. 27 Ā, ki te mea nō ngā kararehe poke, nā, kia rite ki tāu whakaritenga tāna utu mō te whakahokinga atu, me tāpiri anō e ia tōna whakarima; ā, ki te kāhore e utua, e whakahokia, nā, me hoko; kia rite ngā utu ki āu i whakarite ai.

28 "Kaua ia e hokona, e utua rānei kia hoki atu te mea i oti rawa, i tukua pūtia mai e te tangata ki a Ihowā i roto i ōna taonga katoa, te tangata rānei, te kararehe rānei, te māra rānei o tōna kāinga tupu; he tino tapu ki a Ihowā ngā mea katoa i oti.

29 "Ki te tukua pūtia mai tētahi tangata, he mea oti rawa, e kore e utua, e whakahokia; me whakamate rawa.

30 "Me ngā whakatekau katoa o te whenua, o te purapura rānei o te whenua, o ngā hua rānei o te rākau, nā Ihowā ēnā; he tapu ki a Ihowā. 31 Ā, ki te mea te tangata kia utua, kia hoki ai ētahi o āna whakatekau; me tāpiri mai tētahi o ōna wāhi whakarima. 32 Ā, ko ngā whakatekau katoa o ngā kau, o ngā hipi, o ngā mea katoa e haere mai ana i raro i te tokotoko, ka tapu tēnā whakatekau ki a Ihowā. 33 Kaua e tirohia iho e ia, wehe ai i te pai i te kino, kaua anō hoki e whakawhitia; ā, ki te whakawhitia e ia, nā, ka tapu taua mea me tōna utu anō; e kore e utua kia hoki."

34 Ko ngā whakahau ēnei ki ngā tama a Īharaira i whakahaua e Ihowā ki a Mohi ki Maunga Hinai.

1 Herren talade till Mose. Han sade: 2 Säg till Israels barn: Om någon ger ett heligt löfte, ska du bestämma lösensumman*27:2lösensummanPersoner som helgades åt Herrens tjänst (t ex 1 Sam 1:11) kunde friköpas för en summa motsvarande deras arbetskraft. En vuxen arbetare kunde tjäna ca 10 siklar silver, drygt 100 gram, om året (jfr Dom 17:10). åt Herren för personerna. 3 Gäller det en man mellan tjugo och sextio år gammal ska du bestämma det till femtio siklar silver efter helgedomssikelns vikt. 4 Gäller det en kvinna ska du fastställa värdet till trettio siklar.

5 Gäller det någon som är mellan fem och tjugo år gammal, ska värdet du fastställer vara tjugo siklar för en pojke och tio siklar för en flicka. 6 Gäller det någon som är mellan en månad och fem år gammal, ska värdet du bestämmer vara fem siklar silver för en pojke och tre siklar silver för en flicka. 7 Gäller det någon som är sextio år gammal eller över, ska värdet du bestämmer vara femton siklar för en man och tio siklar för en kvinna.

8 Om någon är så fattig att han inte kan betala det värde du bestämmer ska han ställas fram inför prästen, som ska fastställa ett värde för honom. Efter vad den som gjort löftet kan betala ska prästen fastställa värdet för honom.

9 Om det gäller boskap av de slag man får bära fram som offer åt Herren, ska allt sådant vara heligt sedan man gett det åt Herren. 10 Man får inte utväxla eller byta ut det, varken ett bättre mot ett sämre eller ett sämre mot ett bättre. Om någon ändå byter ut ett djur mot ett annat, ska både det förra och det som lämnats i utbyte vara heligt. 11 Men om det gäller ett orent djur som man inte får bära fram som offer åt Herren, ska djuret ställas fram inför prästen. 12 Han ska fastställa dess värde med hänsyn till om det är bättre eller sämre. Som du, prästen, fastställer det, så ska det vara. 13 Om ägaren vill lösa djuret, ska han till värdet du har bestämt lägga en femtedel av värdet.

14 Om någon helgar sitt hus som något heligt åt Herren, ska prästen fastställa dess värde med hänsyn till om det är bättre eller sämre. Som han fastställer dess värde, så ska det vara. 15 Om den som har helgat sitt hus vill lösa det, ska han till det värde i pengar som du har bestämt lägga en femtedel. Då blir det hans.

16 Om någon helgar åt Herren en åkermark av den egendom han ärvt, ska du bestämma dess värde efter utsädet på den. Varje homer utsäde ska motsvara femtio siklar silver*27:16homer utsäde … femtio siklar silverCa 220 liter säd och drygt 0,5 kg silver. Kan mycket ungefärligt ha motsvarat drygt ett tunnland eller en halv hektar mark (ca 70 x 70 meter).. 17 Om han helgar sin åker ända från jubelåret, ska det förbli vid det värde du bestämmer. 18 Men om han helgar sin åker efter jubelåret, ska prästen beräkna pengavärdet åt honom efter det antal år som återstår till nästa jubelår. Ett motsvarande avdrag ska göras på det värde du förut har bestämt. 19 Om den som har helgat åkern vill lösa den, ska han lägga till en femtedel till det pris du har bestämt. Då förblir den hans. 20 Om han inte löser åkern utan säljer den till någon annan får åkern sedan inte lösas, 21 utan när den frånträds på jubelåret ska den vara helgad åt Herren som vigd mark. Hans egendom tillfaller då prästen.

22 Om någon helgar åt Herren en åker som han har köpt och som inte hör till den egendom han ärvt, 23 ska prästen räkna ut det bestämda värdet åt honom fram till jubelåret, och samma dag ska han erlägga den summa som du har bestämt. Den ska vara helgad åt Herren. 24 *3 Mos 25:10. Men på jubelåret ska åkern gå tillbaka till den som den köpts ifrån, till den som ägde den som sin egendom. 25 När du bestämmer ett värde ska det alltid bestämmas i helgedomssiklar, sikeln räknad till tjugo gera.

26 *2 Mos 13:2, 4 Mos 3:12, 8:17, Luk 2:23. Det som är förstfött bland boskap och som tillhör Herren redan som förstfött ska ingen helga. Vare sig det är en oxe eller ett får tillhör det redan Herren. 27 Men om det är fråga om något orent djur, ska man lösa det efter det värde du bestämmer och lägga till femtedelen av värdet. Om det inte blir löst, ska det säljas efter det värde du bestämmer.

28 *5 Mos 7:2, Jos 6:18f. Gäller det något vigt*27:28vigtHebr. charám innebar att överlåta något åt Herren och avskilja det från människornas värld. Grova brottslingar som mördare (4 Mos 35:31) och avgudadyrkare (2 Mos 22:20) vigdes åt förintelse (vers 29, jfr även Jos 7:25). som någon har avskilt åt Herren från det han äger, antingen en människa eller ett boskapsdjur eller den åker som han har fått i arv, får det varken säljas eller lösas. Allt som är vigt är högheligt och tillhör Herren.

29 *1 Sam 15:3, 9f. En människa som är vigd åt förintelse får aldrig lösas. Hon måste dödas.

30 *5 Mos 14:22f. Allt tionde av jorden tillhör  Herren, både av markens säd och av trädens frukt. Den är helgad åt Herren. 31 Om någon vill lösa något av sitt tionde ska han lägga till femtedelen av värdet.

32 För tionde av nöt eller småboskap gäller följande: Av allt som går under herdestaven ska vart tionde djur vara helgat åt Herren. 33 Man ska inte undersöka om det är bättre eller sämre, och man får inte byta ut det. Om någon ändå byter ut djuret, ska både detta och det som har lämnats i utbyte vara helgat åt Herren. Det får inte lösas.

34 Dessa är de bud som Herren genom Mose gav Israels barn på Sinai berg.