1 I kōrero anō a Ihowā ki a Mohi, i mea, 2 "Kōrero ki ngā tama a Īharaira, mea atu ki a rātou: E momotu te tangata, te wahine rānei i a ia, he kī taurangi nā te Natari, mōna kia wehea mā Ihowā; 3 me wehe ia i a ia kei tata ki te wāina, ki te wai whakahaurangi rānei, kaua hoki ia e inu i te winika wāina, i te winika whakahaurangi, kaua hoki e inu i te wai karepe, ā, kaua e kai i te karepe hou, maroke rānei. 4 I ngā rā katoa e wehea ai ia kaua ia e kai i tētahi mea nō te wāina te mea i hangā ai, ahakoa nganga, ahakoa peha.

5 "I ngā rā katoa o tāna kī taurangi wehe i a ia, kaua te heu e pā ki tōna mātenga; kia tutuki rā anō ngā rā e wehea ai ia ki a Ihowā, ka tapu ia, ā, me tuku e ia ngā makawe o tōna mātenga kia tupu, kia roroa. 6 I ngā rā katoa e wehe ai ia i a ia ki a Ihowā kaua ia e whakatata ki te tūpāpaku. 7 Kaua ia e whakapoke i a ia mō tōna pāpā, mō tōna whaea, mō tōna tuakana, teina rānei, mō tōna tuahine, ina mate rātou; nō te mea kei runga i tōna mātenga te wehenga a tōna Atua. 8 Ka tapu ia ki a Ihowā i ngā rā katoa e wehea ai ia.

9 "Ā, ki te mate tētahi tangata ki tōna taha, he mea pā whakarere, ā, kua poke i a ia tōna mātenga i wehea nei; nā, me heu e ia tōna mātenga i te rā e purea ai ia, me heu e ia i te whitu o ngā rā. 10 Ā, i te waru o ngā rā me kawe mai e ia he kūkupa kia rua, he pī kūkupa rānei kia rua, ki te tohunga, ki te whatitoka o te tapenākara o te whakaminenga. 11 Ā, me whakahere tētahi e te tohunga hei whakahere hara, me tētahi hei tahunga tinana, ā, ka whakamārie mōna, nōna hoki i whai hara i te tūpāpaku, ka whakatapua anō tōna mātenga i taua rā anō. 12 Ā, me whakatapu e ia ki a Ihowā ngā rā o tōna wehenga, me kawe mai anō he reme toa, he tau tahi, hei whakahere mō te hē. Ko ngā rā ia ō mua ka whakatakā, nō te mea kua poke tōna wehenga.

13 "Ā, ko te ture tēnei mō te Natari, ina rite ngā rā e wehea ai ia: me kawe ia ki te whatitoka o te tapenākara o te whakaminenga; 14 ā, me whakahere e ia tāna whakahere ki a Ihowā, kia kotahi te reme toa tau tahi, hei te mea kohakore, hei tahunga tinana, me tētahi reme uha tau tahi, hei te mea kohakore, hei whakahere hara, me tētahi hipi toa kohakore, hei whakahere mō te pai, 15 me tētahi kete taro rēwenakore, me ngā keke parāoa pai i kōnatunatua ki te hinu, me ētahi me angiangi anō hoki, hei ngā mea rēwenakore i pania ki te hinu, me te whakahere totokore, me ngā ringihanga o aua mea.

16 "Ā, me kawe aua mea e te tohunga ki te aroaro o Ihowā, ā, ka whakaherea tāna whakahere hara, me tāna tahunga tinana; 17 me whakahere anō e ia te hipi toa, hei patunga mō te pai ki a Ihowā, me te kete taro rēwenakore; me whakahere anō e te tohunga tāna whakahere totokore, me tāna ringihanga.

18 "Ā, me heu e te Natari tōna mātenga, i wehea nei, ki te whatitoka o te tapenākara o te whakaminenga, ka tango ai i ngā makawe o tōna mātenga i wehea nei, ā, ka maka ki te ahi, ki tērā i raro i te patunga mō te pai.

19 "Ā, me tango e te tohunga te peke o te hipi toa, ina oti te kōhua, me tētahi o ngā keke rēwenakore i te kete, me tētahi o ngā keke angiangi, o ngā mea rēwenakore, ā, ka hoatu e ia ki ngā ringa o te Natari, i muri i te heunga o ōna makawe i wehea nei. 20 Nā, ka poipoia e te tohunga hei whakahere poipoi ki te aroaro o Ihowā. Ka tapu tēnei mā te tohunga, me te uma poipoi, me te hūhā hapahapai; ā muri iho ka inu wāina te Natari.

21 "Ko te ture tēnei mō te Natari, nāna te kī wehe, mō tāna whakahere hoki ki a Ihowā ina wehea, hei tāpiri mō tā tōna ringa i whiwhi ai. Kia rite ki tāna kī i kī ai; kei te ture o tōna wehenga te tikanga mō tāna e mea ai."

22 I kōrero anō a Ihowā ki a Mohi, i mea, 23 "Kōrero ki a Ārona rātou ko āna tama, mea atu: Kia pēnei tā koutou manaaki i ngā tama a Īharaira; mea atu ki a rātou,

24 ‘Mā Ihowā koe e manaaki,

māna koe e tiaki;

25 Mā Ihowā e mea kia tīaho tōna mata ki a koe,

māna anō hoki koe e atawhai;

26 Mā Ihowā tōna kanohi e whakaara ki a koe,

māna anō e tuku te rangimārie ki a koe.’

27 "Ā, ka karangatia e rātou tōku ingoa ki runga ki ngā tama a Īharaira; ā, māku rātou e manaaki."

1 Herren talade till Mose. Han sade: 2 "Tala till Israels barn och säg till dem: Om en man eller en kvinna avlägger ett löfte, ett nasirlöfte*6:2nasirlöfteBland Bibelns profeter levde Samuel (1 Sam 1:11), Simson (Dom 13:5) och Johannes Döparen (Luk 1:15) efter livslånga nasirlöften, och under Nya testamentets tid avlade både Paulus (Apg 18:18) och andra judekristna (Apg 21:23) tidsbegränsade nasirlöften. Det innebar att följa liknande helighetsregler som gällde för präster i tjänst (3 Mos 10:9, 21:1f). att avskilja sig för Herren, 3 *3 Mos 10:9, Dom 13:7. ska han avhålla sig från vin och starka drycker. Han får inte dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syrad stark dryck. Han får inte dricka druvsaft och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torkade. 4 Så länge hans nasirtid varar ska han inte äta något som kommer från vinstocken, inte ens dess kart eller späda skott. 5 *Dom 13:5, 1 Sam 1:11. Så länge hans nasirlöfte varar ska ingen rakkniv komma på hans huvud. Fram till slutet av de dagar som han är avskild för Herren ska han vara helig och låta håret växa fritt på sitt huvud.

6 Så länge han är avskild för Herren får han inte komma nära en död kropp. 7 Inte ens genom sin far eller mor, sin bror eller syster får han orena sig om de skulle dö, för han bär på sitt huvud tecknet på att han är sin Guds nasir. 8 Så länge hans nasirtid varar är han helgad åt Herren.

9 *4 Mos 19:11, 14, 16, 19. Men om någon helt plötsligt dör i hans närhet och därigenom orenar hans huvud där han bär nasirtecknet, ska han raka sitt huvud den dag han blir ren. På sjunde dagen ska han raka det.

10 På åttonde dagen ska han bära fram två turturduvor eller två unga duvor till prästen vid uppenbarelsetältets ingång. 11 Och prästen ska offra en till syndoffer och en till brännoffer och bringa försoning för honom, på grund av den synd han dragit på sig genom den döda kroppen. Sedan ska han samma dag helga sitt huvud. 12 Han ska inviga sig till nasir åt Herren samma antal dagar som han förut avskilt sig och han ska föra fram ett årsgammalt lamm till skuldoffer. Den förra löftestiden faller bort, eftersom hans nasirat blev orenat.

13 Detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är slut ska han föras fram till uppenbarelsetältets ingång, 14 och han ska som sitt offer åt Herren bära fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri bagge till gemenskapsoffer, 15 dessutom en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja samt det matoffer och dryckesoffer som hör till. 16 Prästen ska bära fram det inför Herrens ansikte och offra hans syndoffer och brännoffer. 17 Baggen ska han offra som gemenskapsoffer åt Herren tillsammans med korgen med de osyrade bröden. Prästen ska också offra det matoffer och dryckesoffer som hör till.

18 *Apg 18:18, 21:23f. Och vid ingången till uppenbarelsetältet ska nasiren raka sitt huvud på vilket han bär nasirtecknet. Han ska ta sitt huvudhår, sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner under gemenskapsoffret. 19 När nasiren har rakat av sig nasirtecknet, ska prästen ta den kokta bogen av baggen och dessutom en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka ur korgen och lägga det på nasirens händer. 20 *2 Mos 29:27f, 3 Mos 7:31f. Och prästen ska lyfta det som ett lyftoffer inför Herrens ansikte. Det ska vara helgat åt prästen tillsammans med lyftofferbringan och offergärdslåret. Sedan får nasiren dricka vin igen.

21 Detta är lagen om den som har avlagt ett nasirlöfte, och vad han enligt nasirlöftet ska offra åt Herren, förutom vad han i övrigt kan skaffa. Han måste uppfylla det löfte han har avlagt enligt lagen om hans nasirat."

22 Herren talade till Mose. Han sade: 23 "Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar*6:23När ni välsignarTempelprästerna välsignade med lyfta händer (3 Mos 9:22, liksom Jesus i Luk 24:50) och uttalade då Guds namn Jhvh utan omskrivningar. En välsignelse uttalades t ex vid avsked (Jos 14:13, 22:6f, 2 Sam 6:18). Välsignelsens ord har hittats på en silveramulett i en grav i Hinnomsdalen sydväst om Jerusalem från ca 600 f Kr. Det är det äldsta fragmentet av bibeltext som överlevt till i dag. Israels barn ska ni säga till dem:

24 *Ps 67:2.Herren välsigne dig

och bevare dig.

25 Herren låte sitt ansikte lysa över dig

och vare dig nådig.

26 Herren vände sitt ansikte till dig

och give dig frid.

27 Så ska de lägga mitt namn på Israels barn, och jag ska då välsigna dem."