1 I kōrero anō a Ihowā ki a Mohi, i mea, 2 "Whakahaua ngā tama a Īharaira kia motuhia kētia atu ngā repera katoa i roto i te puni, ngā tāngata katoa e rere ana te pirau, me ngā tāngata katoa e poke ana i te tūpāpaku. 3 Ko te tāne, ko te wahine, me ngare atu, me ngare e koutou ki waho o te puni; kei poke i a rātou ō rātou puni e nohoia nei e ahau." 4 Nā, pērātia ana e ngā tama a Īharaira, ā, motuhia kētia ana rātou i roto i te puni; rite tonu ki tā Ihowā i kōrero ai ki a Mohi tā ngā tama a Īharaira i mea ai.

5 I kōrero anō a Ihowā ki a Mohi, i mea: 6 "Mea atu ki ngā tama a Īharaira: Ki te mahia e te tangata, e te wahine rānei, tētahi mea e hara ai te tangata, hei mahi i te kino ki a Ihowā, ā, ka hē taua wairua; 7 nā, me whāki tō rātou hara i hara ai. Me whakahoki e ia te mea i hē ai ia, te tino mea, me tāpiri anō ki tōna whakarima, ka hoatu ai ki te tangata i hara nei ia ki a ia. 8 Otiia ki te kāhore he whanaunga o taua tangata hei hoatutanga mō te utu, me hoatu te utu mō te hara ki a Ihowā, arā ki te tohunga; hei tāpiri mō te hipi whakamārie hei whakamārie mōna. 9 Nā, ko ngā whakahere hapahapai katoa o ngā mea tapu katoa a ngā tama a Īharaira, e kawea ana ki te tohunga, māna ērā. 10 Māna ake ngā mea tapu a te tangata; ko tā te tangata e hoatu ai ki te tohunga, māna tēnā."

11 I kōrero anō a Ihowā ki a Mohi, i mea, 12 "Kōrero ki ngā tama a Īharaira, mea atu ki a rātou: Ki te peka kē te wahine a tētahi tangata, ā, ka hara ki a ia, 13 ā, ka takoto, ka pūremu tētahi ki a ia, ā, ka ngaro i ngā kanohi o tāna tahu, ka huna, ā, ka poke te wahine, kāhore anō hoki he kaiwhakaatu mō tōna hē, kāhore anō ia i mau rawa. 14 Ā, ka tau ki a ia te wairua hae, ā, ka hae ia ki tāna wahine, ā, ka poke te wahine. Ki te tau rānei ki a ia te wairua hae, ā, ka hae ia ki tāna wahine kīhai nei i poke; 15 kātahi ka kawe taua tangata i tāna wahine ki te tohunga, me kawe anō e ia tā te wahine whakahere hei mea mōna, te whakatekau epa parāoa pārei. Kaua he hinu e ringihia ki runga, kaua anō he parakihe e hoatu ki runga; he whakahere totokore hoki mō te hae, he whakahere whakamahara, hei whakamahara ki te kino.

16 "Nā, ka nekehia mai ia e te tohunga, ā, ka whakatūria ki te aroaro o Ihowā. 17 Ā, ka mau te tohunga ki te wai tapu i te oko oneone; ka mau anō te tohunga ki tētahi wāhi o te puehu o te papa o te tapenākara, ka maka ai ki te wai. 18 Nā, ka whakatūria e te tohunga te wahine ki te aroaro o Ihowā, ā, ka tuku ngā makawe o te wahine kia mahora noa, ka hoatu ai i te whakahere whakamahara ki ōna ringa, arā i te whakahere totokore mō te hae. Hei te ringa ia o te tohunga te wai kawa e tau ai te kanga. 19 Nā, ka whakaoati te tohunga i a ia, ā, ka mea ki te wahine, ‘Ki te mea kāhore anō tētahi tangata i takoto ki a koe, ki te kāhore anō hoki koe i peka atu, i poke, i te mea i raro koe i tāu tāne, kia ora koe i tēnei wai kawa e tau ai te kanga. 20 Ki te mea ia kua peka kē koe, i te mea i raro koe i tāu tāne, ā, kua poke koe, ā, kua takoto ki a koe tētahi tangata ehara nei i te tāne nāu,’ 21 – kātahi ka whakaoati te tohunga i te wahine ki te oati kanga, ā, ka mea te tohunga ki te wahine – ‘mā Ihowā koe e mea hei kanga, hei oati i roto i tōu iwi, ina mea a Ihowā kia pirau tōu hūhā, kia pupuhi hoki tōu puku; 22 ā, ka tae ki roto ki ōu whēkau tēnei wai e tau ai te kanga, e pupuhi ai tōu puku, e pirau ai tōu hūhā.’

"Me kī te wahine, ‘Āmine, Āmine.’

23 "Ā, me tuhituhi ēnei kanga e te tohunga ki te pukapuka, ka horoi atu anō e ia ki roto ki te wai kawa. 24 Nā, ka whakainumia e ia te wahine ki te wai kawa e tau ai te kanga, ā, ka tae te wai e tau ai te kanga ki roto ki a ia, ka kawa.

25 "Me tango hoki e te tohunga te whakahere mō te hae i te ringa o te wahine, ā, ka poipoia te whakahere ki te aroaro o Ihowā, ka whakaherea ki runga ki te āta. 26 Nā, ka aohia e te tohunga tētahi wāhi o te whakahere, kia kī te ringa, ko tōna whakamaharatanga hoki, ā, ka tahuna ki runga ki te āta, ā muri iho ka whakainumia te wahine ki te wai. 27 Ā, ka oti ia te whakainu ki te wai, nā, ki te mea kua poke ia, kua hara ki tāna tahu, nā, ka tae ki roto ki a ia te wai e tau ai te kanga, ka kawa, ā, ka pupuhi tōna puku, ka pirau hoki tōna hūhā. Ā, hei mea kanga tēnā wahine i roto i tōna iwi. 28 Ā, ki te mea kīhai i poke te wahine, ā, e mā ana; nā, ka ora, ā, ka whai tamariki.

29 "Ko te ture tēnei mō ngā hae, mehemea te wahine, kei raro nei ia i tāna tāne, ka peka kē, ā, ka poke; 30 ina tau iho rānei te wairua hae ki tētahi, ā, ka hae ia ki tāna wahine. Nā, me whakatū taua wahine e ia ki te aroaro o Ihowā; nā, ka mahia e te tohunga tēnei ture katoa ki a ia. 31 Nā, ka kore he hē mō te tangata, ā, ka waha e taua wahine tōna kino."

1 Herren talade till Mose. Han sade: 2 *3 Mos 13:46, 15:2f, 21:1. "Befall Israels barn att de för bort ur lägret var och en som är spetälsk eller har flytning*5:2spetälsk … har flytningRegler för detta beskrivs i 3 Mos kap 13-15. och var och en som blivit oren genom en död kropp*5:2oren genom en död kroppSe 3 Mos 11:25f (döda djur) och 4 Mos 19:11f (människolik). Orenhet är inte synd i moralisk mening, utan ett rituellt och delvis hygieniskt begrepp. Den som hade förlorat en närstående hade en moralisk plikt att begrava sin döda och därmed bli oren (men jfr 3 Mos 21:1).. 3 *5 Mos 23:14. En sådan, vare sig man eller kvinna, ska ni föra bort utanför lägret. För bort dem, så att de inte orenar deras läger där jag bor mitt ibland dem."

4 Och Israels barn gjorde så, de förde dem utanför lägret. Så som Herren hade sagt till Mose, så gjorde Israels barn.

5 Herren talade till Mose. Han sade: 6 *3 Mos 5:15f, 6:2f. "Säg till Israels barn: När en man eller kvinna begår någon av de synder som människor kan begå och handlar trolöst mot Herren och drar på sig skuld, 7 ska han bekänna den synd han har begått och ersätta det orätta till dess fulla belopp och till det lägga en femtedel av värdet. Detta ska han ge till den som han har gjort orätt emot.

8 Men om den drabbade inte har någon nära släkting som kan ta emot gottgörelsen, ska ersättningen ges åt Herren och tillhöra prästen, utöver den försoningsbagge*5:8försoningsbaggeEtt skuldoffer som beskrivs i 3 Mos 6:6. med vilken försoning bringas för den skyldige. 9 *2 Mos 29:28, 3 Mos 10:13f. Och alla heliga gåvor som Israels barn bär fram till prästen ska tillhöra honom. 10 De heliga gåvor som var och en ger tillhör honom. Vad någon ger åt prästen tillhör honom."

11 Herren talade till Mose. Han sade: 12 "Säg till Israels barn: Det kan hända att en mans hustru kommer på avvägar och är otrogen mot sin man, 13 genom att någon annan ligger med henne och har sädesuttömning. Hennes man har inte sett något, och hon håller det hemligt att hon blivit orenad. Det finns inget vittne mot henne, och hon har inte blivit tagen på bar gärning. 14 Om han då drabbas av svartsjukans ande och misstänker att hans hustru blivit orenad, eller om han drabbas av svartsjukans ande och misstänker sin hustru fastän hon inte blivit orenad, 15 *3 Mos 5:11. då ska mannen föra sin hustru till prästen och bära fram en tiondels efa kornmjöl*5:15en tiondels efa kornmjöl Ca 2,2 liter. som offer för henne. Men han ska inte hälla någon olja eller lägga någon rökelse på offret, för det är ett misstankeoffer, ett påminnelseoffer som ska påminna om en missgärning.

16 Och prästen ska föra fram henne och ställa henne inför Herrens ansikte. 17 Han ska ta heligt vatten i ett lerkärl och ta lite av stoftet från tabernaklets golv och lägga i vattnet. 18 Prästen ska ställa fram kvinnan inför Herrens ansikte och lösa upp hennes hår och lägga påminnelseoffret i hennes händer, det vill säga misstankeoffret. I sin hand ska prästen ha det bittra vattnet som för med sig förbannelse.

19 Därefter ska prästen ta ed av kvinnan och säga till henne: Om ingen har legat med dig och du inte har kommit på avvägar och orenat dig medan du var under din man, så ska du inte ta skada av det bittra förbannelsebringande vattnet. 20 Men om du har kommit på avvägar medan du var under din man, och orenat dig genom att någon annan än din man har legat med dig" 21 – prästen ska nu läsa upp förbannelseeden för kvinnan och säga till henne: – "så ska Herren göra dig till en förbannelse och en ed bland ditt folk. Herren ska låta ditt moderliv skrumpna och din buk svälla upp, 22 och det förbannelsebringande vattnet ska gå in i dina inälvor och få din buk att svälla upp och ditt moderliv att skrumpna." Och kvinnan ska säga: "Amen, amen."

23 Sedan ska prästen skriva upp dessa förbannelser i en bokrulle och tvätta av dem i det bittra vattnet. 24 Och han ska ge kvinnan att dricka av det bittra förbannelsebringande vattnet, och det förbannelsebringande vattnet ska gå in i henne och orsaka bitter smärta. 25 Prästen ska ta misstankeoffret ur kvinnans hand och lyfta det inför Herrens ansikte och bära fram det till altaret. 26 Och prästen ska ta en handfull av offret som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret. Därefter ska han ge kvinnan vattnet att dricka.

27 När han har gett henne vattnet att dricka, ska detta ske: Om hon har låtit orena sig och varit otrogen mot sin man, ska det förbannelsebringande vattnet gå in i henne och orsaka bitter smärta. Hennes buk ska svälla upp och hennes moderliv skrumpna, och kvinnan ska bli en förbannelse bland sitt folk. 28 Men om kvinnan inte har låtit orena sig utan är ren, ska inget skada henne och hon ska kunna bli havande.

29 Detta är lagen om svartsjuka, när en gift kvinna kommer på avvägar och orenar sig 30 eller när svartsjukans ande drabbar en man så att han misstänker sin hustru. Han ska då ställa fram hustrun inför Herrens ansikte, och prästen ska göra med henne allt som denna lag påbjuder. 31 Så ska mannen vara fri från skuld och hustrun får själv ta konsekvenserna av sin missgärning."