Jó 12

1 Et Job prit la parole, et dit:

2 Vraiment, vous êtes tout un peuple, et avec vous mourra la sagesse!

3 J’ai pourtant du sens aussi bien que vous, je ne vous suis point inférieur; et qui ne sait de telles choses?

4 Je suis un homme qui est en risée à son ami; un homme qui invoquait Dieu, et Dieu lui répondait! En risée! un homme juste, intègre!

5 Mépris au malheur! telle est la pensée des heureux; le mépris est réservé à ceux dont le pied chancelle!

6 Elles sont en paix, les tentes des pillards, et toutes les sécurités sont pour ceux qui irritent Dieu, qui se font un dieu de leur bras.

7 Mais interroge donc les bêtes, et elles t’instruiront; ou les oiseaux des cieux, et ils te l’annonceront;

8 Ou parle à la terre, et elle t’instruira; et les poissons de la mer te le raconteront.

9 Qui ne sait, parmi tous ces êtres, que la main de Dieu a fait cet univers?

10 Qu’il tient en sa main l’âme de tous les vivants, l’esprit de toute chair d’homme?

11 L’oreille ne juge-t-elle pas des discours, comme le palais goûte les aliments?

12 La sagesse est dans les vieillards, et le discernement est le fruit des longs jours!

13 Non, c’est en Dieu que se trouvent la sagesse et la force; c’est à lui qu’appartiennent le conseil et l’intelligence.

14 Voici, il démolit, et on ne rebâtit point; il enferme quelqu’un, et on ne lui ouvre pas.

15 Voici, il retient les eaux, et elles tarissent; il les lâche, et elles bouleversent la terre.

16 En lui résident la puissance et la sagesse; de lui dépendent celui qui s’égare et celui qui égare.

17 Il fait marcher pieds nus les conseillers; il frappe de folie les juges.

18 Il relâche l’autorité des rois, et il serre la corde sur leurs reins.

19 Il fait marcher pieds nus les prêtres, et il renverse les puissants.

20 Il ôte la parole aux plus assurés, et il prive de sens les vieillards.

21 Il verse le mépris sur les nobles, et il délie la ceinture des forts.

22 Il met en évidence les profondeurs cachées dans les ténèbres, et il amène à la lumière l’ombre de la mort.

23 Il agrandit les nations, et il les perd; il étend les nations, et il les conduit en captivité.

24 Il ôte le sens aux chefs des peuples de la terre, et il les fait errer dans un désert sans chemin.

25 Ils tâtonnent dans les ténèbres, sans aucune clarté, et il les fait errer comme un homme ivre.

Jobs svar på Sofars första tal

1 Då tog Job till orda och sade:

2 Visst är det ni som är folket,

och med er dör visheten ut!

3 *Job 13:2. Men jag har förstånd

likaväl som ni,

jag är inte underlägsen er.

Vem känner inte till detta?

4 *Job 17:6, 30:9, Jer 20:7. Jag har blivit till åtlöje

för min vän,

jag som ropade till Gud

och fick svar.

Den rättfärdige och oskyldige

blir till åtlöje.

5 I den sorglöses tankar

föraktas olyckan,

den står redo för dem

vilkas fötter vacklar.

6 *Job 21:7f, Ps 73:3f, Jer 12:1, Hab 1:11. Rövarna får ha sina tält i fred,

de som trotsar Gud har trygghet,

de som har sin gud i sin hand.

7 Men fråga boskapen,

den ska undervisa dig,

fåglarna under himlen,

de ska ge dig svar.

8 Tala till jorden,

den ska undervisa dig,

fiskarna i havet ska ge dig besked.

9 Vem av dem känner inte till

att det är Herrens hand

som har gjort det?

10 *4 Mos 16:22, Apg 17:25, 28. I hans hand är allt levandes själ

och varje människas ande.

11 *Job 34:3. Ska inte örat pröva orden

liksom munnen prövar

matens smak?

12 Hos de gamla finns vishet,

långt liv ger förstånd.

13 *Job 9:4, Ords 8:14. Hos Gud finns vishet och makt,

hos honom finns råd och förstånd.

14 *Jes 25:2, Upp 3:7. Se, han river ner

och ingen kan bygga upp,

han låser in och ingen kan öppna.

15 *1 Mos 7:11f, 8:1f. Se, han håller vattnen tillbaka

och de torkar ut,

han släpper dem lösa

och de ödelägger landet.

16 Hos honom är kraft och klokhet,

den förvillade och förvillaren

tillhör honom.

17 Rådsherrar för han barfota bort,

och domare gör han till dårar.

18 Han lossar kungars bojor

och binder rep om deras höfter.

19 Präster för han barfota bort

och störtar mäktiga män.

20 Han tystar de betroddas läppar

och tar bort de äldstes insikt.

21 *Job 34:19, Ps 107:40. Han öser förakt över furstar

och lossar bältet på de starka.

22 *Dan 2:22, Matt 10:26, 2 Kor 4:6. Han avslöjar mörkrets djupheter

och för dödsskuggan ut i ljuset.

23 *Ps 107:38f. Han låter folkslag växa

och förgör dem,

han vidgar deras gränser

och för bort dem.

24 *Dan 4:28f. Han tar förståndet

från ledarna för jordens folk

och låter dem irra

i väglös ödemark.

25 De famlar i mörker utan ljus,

han får dem att ragla som druckna.