Jó 21

1 Et Job prit la parole, et dit:

2 Écoutez attentivement mes discours, et que cela me tienne lieu de vos consolations!

3 Supportez-moi, et je parlerai; et, après que j’aurai parlé, tu te moqueras.

4 Mais est-ce à un homme que s’adresse ma plainte? Et comment ne perdrais-je pas toute patience?

5 Regardez-moi, et soyez étonnés, et mettez la main sur la bouche.

6 Quand j’y pense, je suis éperdu, et un frisson saisit ma chair.

7 Pourquoi les méchants vivent-ils, vieillissent-ils, et croissent-ils en force?

8 Leur postérité s’établit devant eux, avec eux, et leurs rejetons sont sous leurs yeux.

9 Leurs maisons sont en paix, à l’abri de la crainte, et la verge de Dieu n’est pas sur eux.

10 Leur taureau n’est jamais impuissant, leur génisse vêle et n’avorte pas.

11 Ils font courir devant eux leurs enfants comme un troupeau, et leur progéniture bondit.

12 Ils chantent avec le tambourin et la harpe, ils s’égaient au son du hautbois,

13 Ils passent leurs jours dans le bonheur, et ils descendent au Sépulcre en un moment.

14 Et cependant ils ont dit à Dieu: "Éloigne-toi de nous, nous ne voulons pas connaître tes voies.

15 Qu’est-ce que le Tout-Puissant, pour que nous le servions? Et que gagnerions-nous à le prier? "

16 Voici, leur bonheur n’est-il pas en leurs mains? (Que le conseil des méchants soit loin de moi! )

17 Combien de fois arrive-t-il que la lampe des méchants s’éteigne, que leur ruine vienne sur eux, que Dieu leur partage leurs lots dans sa colère,

18 Qu’ils soient comme la paille au souffle du vent, et comme la balle enlevée par le tourbillon?

19 Vous dites: "Dieu réserve la peine à ses enfants; " mais qu’Il le punisse lui-même, afin qu’il le sente!

20 Qu’il voie de ses propres yeux sa ruine, qu’il boive la colère du Tout-Puissant!

21 Car, que lui importe sa maison après lui, quand le nombre de ses mois est tranché?

22 Enseignerait-on la science à Dieu, lui qui juge ceux qui sont élevés?

23 L’un meurt au sein du bien-être, tout à son aise et en repos.

24 Ses flancs sont chargés de graisse, et ses os comme abreuvés de mœlle;

25 Un autre meurt dans l’amertume de son âme, n’ayant jamais goûté le bonheur:

26 Ils sont couchés ensemble dans la poussière, et les vers les couvrent.

27 Voici, je connais vos pensées et les desseins que vous formez contre moi.

28 Car vous dites: Où est la maison de l’homme opulent, et où est la tente, demeure des méchants?

29 N’avez-vous jamais interrogé les voyageurs, et n’avez-vous pas reconnu, par leurs témoignages,

30 Qu’au jour de la calamité, le méchant est épargné, et qu’au jour des colères, il est éloigné?

31 Qui lui représente en face sa conduite, et qui lui rend ce qu’il a fait?

32 Il est porté au tombeau, et, sur le tertre, il veille encore.

33 Les mottes de la vallée lui sont légères; après lui, suivent à la file tous les hommes, et devant lui, la foule est innombrable.

34 Comment donc me donnez-vous des consolations vaines? De vos réponses, ce qui reste, c’est la perfidie.

Jobs svar på Sofars andra tal

1 Då tog Job till orda och sade:

2 Lyssna noga på mina ord,

låt det vara trösten ni ger mig.

3 *Ords 18:13. Visa mig tålamod så att jag får tala,

och när jag har talat kan du håna.

4 Är det en människa jag grälar på?

Varför skulle jag inte vara otålig?

5 *Job 29:9. Se på mig och häpna,

sätt handen för munnen.

6 När jag tänker på det

blir jag förskräckt,

rysningar griper min kropp.

7 *Ps 73:3f, Jer 12:1f, Hab 1:13, Mal 3:14f. Varför får de gudlösa leva,

bli gamla och växa i kraft?

8 De ser sina barn leva trygga hos dem

och har sina avkomlingar

för ögonen.

9 Deras hus står trygga utan fasor,

Gud drabbar dem inte med sitt ris.

10 Deras boskap lyckas alltid para sig,

deras kor kalvar utan missfall.

11 *Ps 17:14. Sina minsta släpper de ut

som en hjord,

deras barn dansar omkring.

12 De sjunger till tamburin och harpa

och jublar till musik av flöjt.

13 De lever sina dagar i välmåga,

och i frid far de ner till dödsriket.

14 *Job 22:17. De sade till Gud: "Låt oss vara!

Vi har ingen lust

att lära känna dina vägar.

15 *2 Mos 5:2, Job 34:9, Mal 3:14. Vem är den Allsmäktige

att vi skulle tjäna honom?

Vad skulle vi vinna

på att åkalla honom?"

16 *Job 22:18. Se, deras framgång

ligger inte i deras egen hand.

De gudlösas rådslag

är fjärran från mig.

17 Hur ofta slocknar

de gudlösas lampa?

Hur ofta drabbar dem olycka,

plågor som Gud i vrede

tilldelar dem?

18 *Ps 1:4, 35:5, 83:14, Jes 29:5, Hos 13:3. Hur ofta blir de som halm för vinden,

som agnar som stormen för bort?

19 *2 Mos 20:5. Ni säger:

"Gud sparar hans straff

till barnen."

Låt honom straffa honom själv,

så att han får känna det.

20 *Ps 75:9, Jer 25:15f. Låt den gudlöse få se sitt fall

med egna ögon,

låt honom få dricka

den Allsmäktiges vrede.

21 Frågar han efter sin familj

när han är borta,

när hans månaders antal är slut?

22 *Jes 40:13, Rom 11:34, 1 Kor 2:16. Kan någon lära Gud förstånd,

han som dömer över de högsta?

23 Den ene dör i sin krafts dagar,

helt sorglös och trygg.

24 Hans kärl är fulla av mjölk,

och märgen i hans ben

har bevarat sin saft.

25 Den andre dör med bedrövad själ,

utan att ha smakat det goda.

26 *Job 20:11, Pred 9:2f, Jes 14:11. Tillsammans ligger de i stoftet,

med förruttnelsens maskar

över sig.

27 Se, jag känner era tankar

och era lömska planer mot mig.

28 Ni frågar:

"Vad blev det av stormännens hus,

av tälten där de gudlösa bodde?"

29 Har ni inte frågat dem som har rest,

lyssnar ni inte

till deras vittnesbörd?

30 Den onde skonas på olyckans dag,

han räddas undan vredens dag.

31 Vem säger honom rakt i ansiktet

hur han lever,

vem straffar honom

för vad han har gjort?

32 När han har förts till graven

vakar man vid gravkullen.

33 Dalens mylla är ljuvlig för honom,

alla människor följer honom

och otaliga har gått före honom.

34 *Job 16:2. Hur tom är inte trösten ni ger mig.

Era svar är bara bedrägeri.