Jó 6

1 Et Job prit la parole, et dit:

2 Oh! si l’on pesait ma douleur, et si l’on mettait en même temps mes calamités dans la balance!

3 Elles seraient plus pesantes que le sable des mers! Voilà pourquoi mes paroles sont outrées.

4 Car les flèches du Tout-Puissant sont sur moi: mon âme en boit le venin. Les terreurs de Dieu se rangent en bataille contre moi.

5 L’onagre brait-il auprès de l’herbe? Et le bœuf mugit-il auprès de son fourrage?

6 Mange-t-on sans sel ce qui est fade? Trouve-t-on du goût dans un blanc d’œuf?

7 Ce que mon âme refusait de toucher, est comme devenu ma dégoûtante nourriture.

8 Oh! puisse mon vœu s’accomplir et Dieu me donner ce que j’attends!

9 Qu’il plaise à Dieu de me réduire en poussière, qu’il laisse aller sa main pour m’achever!

10 Et j’aurai une consolation, et j’aurai des transports de joie au milieu des tourments qu’il ne m’épargne pas: c’est que je n’ai pas renié les paroles du Saint.

11 Quelle est ma force pour que j’espère, et quelle est ma fin pour que je prenne patience?

12 Ma force est-elle la force des pierres? Ma chair est-elle d’airain?

13 Ne suis-je pas sans secours, et toute ressource ne m’est-elle pas ôtée?

14 Le malheureux a droit à la pitié de son ami, eût-il abandonné la crainte du Tout-Puissant.

15 Mes amis m’ont trompé comme un torrent, comme le lit des torrents qui passent;

16 Ils sont troublés par les glaçons, la neige s’y engloutit;

17 Mais, au temps de la sécheresse, ils tarissent, et, dans les chaleurs, ils disparaissent de leur place.

18 Les caravanes se détournent de leur route; elles montent dans le désert et se perdent.

19 Les caravanes de Théma y comptaient; les voyageurs de Shéba s’y attendaient.

20 Ils sont honteux d’avoir eu cette confiance: ils arrivent sur les lieux, et restent confondus.

21 C’est ainsi que vous me manquez à présent; vous voyez une chose terrible, et vous en avez horreur!

22 Mais vous ai-je dit: "Donnez-moi quelque chose, et, de vos biens, faites des présents en ma faveur;

23 Délivrez-moi de la main de l’ennemi, et rachetez-moi de la main des violents? "

24 Instruisez-moi, et je me tairai. Faites-moi comprendre en quoi j’ai erré.

25 Oh! que les paroles droites ont de force! Mais que veut censurer votre censure?

26 Sont-ce des mots que vous voulez censurer? Mais il faut laisser au vent les paroles d’un homme au désespoir.

27 Vraiment, vous joueriez au sort un orphelin, et vous vendriez votre ami!

28 Mais, à présent, veuillez jeter les yeux sur moi, et voyez si je vous mens en face!

29 Revenez donc, et soyez sans injustice! Revenez, et que mon bon droit paraisse!

30 Y a-t-il de l’injustice dans ma langue? Et mon palais ne sait-il pas discerner le mal?

Jobs svar på Elifas första tal

1 Då tog Job till orda och sade:

2 O, att min sorg kunde vägas

och min olycka läggas

i samma vågskål!

3 Nu är den tyngre än havets sand,

därför kan jag inte styra mina ord,

4 *5 Mos 32:23, Job 30:15, Ps 38:3. för den Allsmäktiges pilar

har träffat mig,

min ande dricker deras gift.

Fasor från Gud

går i stridsställning mot mig.

5 Skriar vildåsnan över sitt gräs,

råmar oxen över sitt foder?

6 Kan det smaklösa ätas utan salt,

finns det någon smak i äggets vita?

7 Jag vägrar röra det,

det är kväljande mat för mig.

8 O, att min begäran blev hörd

och att Gud uppfyllde min längtan,

9 *4 Mos 11:15. att Gud ville krossa mig,

räcka ut sin hand

och skära av mitt liv!

10 Då vore det ändå min tröst,

mitt jubel i skoningslös plåga,

att jag inte förnekat

den Heliges ord.

11 Vad är då min kraft,

att jag skulle hoppas?

Vad är mitt slut,

att jag skulle vara tålig?

12 Är min kraft som stenens,

min kropp av koppar?

13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,

varje utväg är stängd för mig.

14 Den förtvivlade borde få godhet

från sin vän,

men man fruktar inte mer

den Allsmäktige.

15 *Job 19:19. Mina bröder är trolösa som bäckar*6:15trolösa som bäckarÖkenbäckar har inte vatten på sommaren när det som bäst behövs.,

som bäckars rännilar som sinar.

16 De är mörka av is när snön har fallit

och gömt sig i dem,

17 men när hettan kommer torkar de,

försvinner i värmen från sin plats.

18 De ändrar kurs från sitt lopp,

rinner ut i intet och försvinner.

19 Karavaner från Tema*6:19TemaHandelsort vid oas i nordvästra Saudiarabien, längs en viktig karavanväg.

spanar efter dem,

resande från Saba

sätter sitt hopp till dem.

20 De blir svikna i sin förhoppning,

när de kommer fram

blir de bestörta.

21 Så har ni nu blivit till intet,

ni ser det förskräckliga

och blir rädda.

22 Har jag sagt: "Ge mig något,

köp mig loss med er förmögenhet,

23 rädda mig från fiendens hand,

friköp mig från utpressarna?"

24 Undervisa mig så tiger jag,

hjälp mig förstå var jag gått vilse.

25 *Ps 119:103. Hur inträngande

är inte uppriktiga ord!

Men vad hjälper

tillrättavisning från er?

26 Tänker ni märka ord

och betrakta en förtvivlad mans

ord som luft?

27 Skulle ni kasta lott om en faderlös

och köpslå om er vän?

28 Men se nu på mig!

Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.

29 Vänd om, låt ingen orätt ske!

Vänd om, min sak är rättfärdig!

30 Bor orätt på min tunga?

Skulle inte min mun förstå ondska?