1 Cantique. Psaume de David.

2 Mon cœur est disposé, ô Dieu! je chanterai, je psalmodierai; c'est ma gloire.

3 Réveillez-vous, mon luth et ma harpe! Je devancerai l'aurore.

4 Je te louerai parmi les peuples, ô Éternel; je te célébrerai parmi les nations.

5 Car ta bonté s'élève au-dessus des cieux, et ta fidélité jusqu'aux nues.

6 O Dieu, élève-toi sur les cieux! Que ta gloire soit sur toute la terre,

7 Afin que tes bien-aimés soient délivrés. Sauve-moi par ta droite, et m'exauce!

8 Dieu a parlé dans son sanctuaire; je me réjouirai; je partagerai Sichem, je mesurerai la vallée de Succoth.

9 Galaad est à moi, à moi Manassé; Éphraïm est le rempart de ma tête, et Juda mon législateur.

10 Moab est le bassin où je me lave; je jette mon soulier sur Édom; je pousse des cris de joie sur le pays des Philistins.

11 Qui me conduira dans la ville forte? Qui me mènera jusqu'en Édom?

12 N'est-ce pas toi, ô Dieu, qui nous avais rejetés, et qui ne sortais plus, ô Dieu, avec nos armées?

13 Donne-nous du secours pour sortir de détresse; car la délivrance qui vient de l'homme n'est que vanité.

14 Nous ferons des actions de valeur en Dieu, et il foulera nos ennemis.

1 En sång, en psalm av David.

2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.