1 Cantique de Maaloth. Éternel, souviens-toi de David et de toute son affliction;
2 Lui qui jura à l'Éternel, et fit ce vœu au Puissant de Jacob:
3 Si j'entre sous l'abri de ma maison, et si je monte sur le lit où je repose;
4 Si je donne du sommeil à mes yeux, du repos à mes paupières;
5 Jusqu'à ce que j'aie trouvé un lieu pour l'Éternel, une demeure pour le Puissant de Jacob!
6 Voici, nous en avons entendu parler à Éphrath; nous l'avons trouvée dans les champs de Jaar.
7 Entrons dans ses demeures; prosternons-nous devant son marche-pied!
8 Lève-toi, ô Éternel, viens au lieu de ton repos, toi et l'arche de ta force!
9 Que tes sacrificateurs soient revêtus de justice, et que tes bien-aimés chantent de joie!
10 Pour l'amour de David, ton serviteur, ne rejette pas la face de ton Oint!
11 L'Éternel a juré la vérité à David, et il n'en reviendra pas: Je mettrai sur ton trône le fruit de tes entrailles.
12 Si tes fils gardent mon alliance et mes témoignages que je leur enseignerai, leurs fils aussi, à perpétuité, seront assis sur ton trône.
13 Car l'Éternel a fait choix de Sion; il l'a préférée pour y faire son séjour.
14 Elle est, dit-il, le lieu de mon repos, à perpétuité; j'y habiterai, car je l'ai choisie.
15 Je bénirai abondamment ses vivres; je rassasierai de pain ses pauvres.
16 Je revêtirai de salut ses sacrificateurs, et ses fidèles chanteront d'une grande joie.
17 C'est là que je ferai lever une corne à David, et que je prépare une lampe à mon Oint.
18 Je couvrirai de honte ses ennemis, et sur lui brillera son diadème.
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»