1 Au maître-chantre. Mictam (cantique) de David; Al-Thascheth (ne détruis pas); quand Saül envoya garder la maison pour le tuer.
2 Mon Dieu, délivre-moi de mes ennemis; garantis-moi de ceux qui s'élèvent contre moi!
3 Délivre-moi des ouvriers d'iniquité, et sauve-moi des hommes sanguinaires!
4 Car voilà, ils sont aux aguets pour m'ôter la vie; des hommes puissants s'assemblent contre moi; sans qu'il y ait en moi d'offense, ni de transgression, ô Éternel.
5 Sans qu'il y ait d'iniquité en moi, ils accourent, ils se préparent; réveille-toi pour venir à moi, et regarde!
6 Toi donc, Éternel, Dieu des armées, Dieu d'Israël, réveille-toi, visite toutes les nations; ne fais grâce à aucun de ces hommes perfides et méchants. Sélah (pause).
7 Ils reviennent le soir; hurlant comme des chiens, ils parcourent la ville.
8 Voilà, ils vomissent l'injure de leur bouche; des épées sont sur leurs lèvres; car, disent-ils, qui nous entend?
9 Mais toi, Éternel, tu te riras d'eux; tu te moqueras de toutes les nations.
10 A cause de leur force, c'est à toi que je regarde; car Dieu est ma haute retraite.
11 Mon Dieu, dans sa bonté, me préviendra; Dieu me fera contempler avec joie mes ennemis.
12 Ne les tue pas, de peur que mon peuple ne l'oublie; agite-les par ta puissance, et précipite-les, Seigneur, notre bouclier!
13 Chaque parole de leurs lèvres est un péché de leur bouche; qu'ils soient donc pris dans leur orgueil, à cause des imprécations et des mensonges qu'ils profèrent!
14 Consume-les avec fureur, consume-les et qu'ils ne soient plus; et qu'on sache que Dieu règne en Jacob et jusqu'aux extrémités de la terre. (Sélah. )
15 Qu'ils reviennent le soir, hurlant comme des chiens, et parcourant la ville;
16 Qu'ils aillent çà et là, cherchant à manger, et qu'ils passent la nuit sans être rassasiés!
17 Mais moi, je chanterai ta force; je célébrerai dès le matin ta bonté; car tu as été ma haute retraite et mon refuge au jour de la détresse.
18 Toi, ma force, je te psalmodierai. Car Dieu est ma haute retraite et le Dieu qui me fait voir sa bonté.
1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.
2 Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
3 Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
4 Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
5 Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
6 Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. Sela.
7 Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
8 Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty »vem skulle höra det?»
9 Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
10 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
11 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
12 Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
13 Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
14 Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. Sela.
15 Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
16 De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
17 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.
18 Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.