1 Au maître-chantre. Mictam (cantique) de David; Al-Thascheth (ne détruis pas); lorsqu'il s'enfuit dans la caverne devant Saül.

2 Aie pitié, ô Dieu, aie pitié de moi! Car mon âme se retire vers toi; je me réfugie sous l'ombre de tes ailes, jusqu'à ce que les calamités soient passées.

3 Je crie au Dieu Très-Haut, à Dieu qui accomplit son œuvre pour moi.

4 Il enverra des cieux et me sauvera. Il rendra honteux celui qui me poursuit (Sélah); Dieu enverra sa bonté et sa vérité.

5 Mon âme est au milieu des lions; j'habite parmi des gens qui soufflent des flammes, des hommes dont les dents sont des lances et des flèches, dont la langue est une épée aiguë.

6 O Dieu, élève-toi sur les cieux! Que ta gloire soit sur toute la terre!

7 Ils avaient tendu un piège à mes pas; mon âme chancelait; ils avaient creusé une fosse devant moi; ils y sont tombés. (Sélah.)

8 Mon cœur est disposé, ô Dieu! mon cœur est disposé; je chanterai, je psalmodierai.

9 Éveille-toi, ma gloire; éveillez-vous, mon luth et ma harpe! Je préviendrai l'aurore.

10 Seigneur, je te louerai parmi les peuples; je te célébrerai parmi les nations.

11 Car ta bonté atteint jusqu'aux cieux, et ta fidélité jusqu'aux nues.

12 O Dieu, élève-toi sur les cieux! Que ta gloire soit sur toute la terre!

1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.

2 Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.

3 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.

4 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.

5 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.

6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.

7 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.

8 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.

9 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.

10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.

11 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.

12 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.