1 Au maître-chantre. Cantique des enfants de Coré.

2 O Dieu! nous avons entendu de nos oreilles, nos pères nous ont raconté l'œuvre que tu as faite en leur temps, aux jours d'autrefois.

3 Par ta main tu as chassé les nations et tu as établi nos pères; tu as brisé les peuples pour leur faire place.

4 Car ce n'est pas par leur épée qu'ils ont conquis le pays, et ce n'est pas leur bras qui les a sauvés; c'est ta droite, et ton bras, et la lumière de ta face, car tu les aimais.

5 C'est toi, ô Dieu! qui es mon Roi; ordonne la délivrance de Jacob.

6 Par toi nous frapperons nos ennemis; par ton nom nous foulerons ceux qui s'élèvent contre nous.

7 Car je ne me confie pas en mon arc; ce n'est pas mon épée qui me sauvera.

8 C'est toi qui nous as sauvés de nos ennemis, et qui as rendu confus ceux qui nous haïssent.

9 C'est en Dieu que nous nous glorifions chaque jour; nous célébrerons ton nom à jamais. Sélah (pause).

10 Cependant tu nous as rejetés et couverts d'opprobre, et tu ne sors plus avec nos armées.

11 Tu nous fais reculer devant l'ennemi, et ceux qui nous haïssent ont pris leur butin.

12 Tu nous livres comme des brebis qu'on mange; tu nous as dispersés parmi les nations.

13 Tu vends ton peuple pour rien, et tu les mets à vil prix.

14 Tu fais de nous l'opprobre de nos voisins, la risée et le jouet de nos alentours.

15 Tu fais de nous la fable des nations; en nous voyant, les peuples hochent la tête.

16 Mon ignominie est toujours devant moi, et la confusion couvre mon visage,

17 A la voix de celui qui insulte et qui outrage, à la vue de l'ennemi et du vindicatif.

18 Tout cela nous est arrivé; et cependant nous ne t'avons pas oublié, nous n'avons pas forfait à ton alliance.

19 Notre cœur ne s'est point retiré en arrière; nos pas ne se sont point écartés de ton sentier,

20 Quand tu nous as foulés parmi les chacals et couverts de l'ombre de la mort.

21 Si nous eussions oublié le nom de notre Dieu, si nous eussions étendu nos mains vers un dieu étranger,

22 Dieu n'en aurait-il pas fait enquête, lui qui connaît les secrets du cœur?

23 Mais, à cause de toi, nous sommes mis à mort tous les jours, et regardés comme des brebis destinées à la boucherie.

24 Lève-toi! Pourquoi dors-tu, Seigneur? Réveille-toi, ne nous rejette pas à toujours!

25 Pourquoi caches-tu ta face? Pourquoi oublies-tu notre misère et notre oppression?

26 Car notre âme est abattue jusque dans la poussière; notre ventre est attaché à la terre.

27 Lève-toi, viens à notre aide, et rachète-nous à cause de ta bonté!

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.

10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

27 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.