1 Au maître-chantre. Sur Shushan-Éduth (le lys lyrique). Mictam (cantique) de David, pour enseigner;2 Lorsqu'il fit la guerre avec les Syriens de Mésopotamie et avec les Syriens de Tsoba, et que Joab revint et défit douze mille Édomites dans la vallée du Sel.3 O Dieu, tu nous as rejetés, tu nous as dispersés, tu t'es irrité; rétablis-nous!4 Tu as fait trembler la terre, tu l'as déchirée; répare ses brèches, car elle est ébranlée.5 Tu as fait voir à ton peuple des choses dures; tu nous as abreuvés d'un vin d'étourdissement.6 Mais tu as donné à ceux qui te craignent un étendard7 Afin que tes bien-aimés soient délivrés; sauve-nous par ta droite, et nous exauce!8 Dieu a parlé dans son sanctuaire; je me réjouirai; je partagerai Sichem, et je mesurerai la vallée de Succoth:9 Galaad est à moi; à moi Manassé; Éphraïm est le rempart de ma tête; Juda mon législateur;10 Moab est le bassin où je me lave; je jette mon soulier sur Édom; terre des Philistins, pousse des acclamations à mon honneur!11 Qui me conduira vers la ville forte? Qui me mènera jusqu'en Édom?12 N'est-ce pas toi, ô Dieu, qui nous avais rejetés, qui ne sortais plus, ô Dieu, avec nos armées?13 Donne-nous du secours pour sortir de détresse; car14 En Dieu nous combattrons avec vaillance, et c'est lui qui foulera nos adversaires.
1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.