1 Tröstet, tröstet mein Volk, spricht euer Gott; redet freundlich mit Jerusalem und rufet ihr zu, 2 daß ihr Frondienst vollendet, daß ihre Schuld gesühnt ist; denn sie hat von der Hand des HERRN Zwiefältiges empfangen für alle ihre Sünden. 3 Eine Stimme ruft: In der Wüste bereitet den Weg des HERRN, ebnet auf dem Gefilde eine Bahn unserm Gott! 4 Jedes Tal soll erhöht, jeder Berg und Hügel erniedrigt werden, und was krumm ist, soll gerade, und was höckericht ist, zur Ebene werden; 5 und die Herrlichkeit des HERRN wird sich offenbaren und alles Fleisch zumal wird sie sehen; denn der Mund des HERRN hat es gesagt. 6 Es spricht eine Stimme: Predige! Und er sprach: Was soll ich predigen? «Alles Fleisch ist Gras und alle seine Anmut wie die Blume des Feldes! 7 Das Gras wird dürr, die Blume welkt; denn der Hauch des HERRN weht darein. Wahrhaftig, das Volk ist Gras! 8 Das Gras verdorrt, die Blume verwelkt; aber das Wort unsres Gottes bleibt in Ewigkeit.» 9 Steige auf einen hohen Berg, o Zion, die du gute Botschaft bringst! Erhebe deine Stimme mit Kraft, o Jerusalem, die du gute Botschaft bringst; erhebe sie ohne Furcht; sage den Städten Judas: Seht, da ist euer Gott! 10 Siehe, Gott, der HERR, kommt als ein Starker, und sein Arm wird für ihn herrschen; siehe, sein Lohn ist bei ihm, und was er erworben, geht vor ihm her. 11 Er wird seine Herde weiden wie ein Hirte; in seinen Arm wird er die Lämmer nehmen und sie an seinem Busen tragen; die Schafmütter wird er sorgsam führen. 12 Wer maß die Wasser mit der hohlen Hand? Wer grenzte den Himmel mit der Spanne ab und faßte den Staub der Erde in einen Dreiling? Wer wog die Berge mit der Waage ab und die Hügel mit Waagschalen? 13 Wer unterrichtete den Geist des HERRN, und welcher Ratgeber hat ihn unterwiesen? 14 Wen hat er um Rat gefragt, daß er ihn verständig mache und ihm den Weg des Rechts weise, daß er ihn Erkenntnis lehre und ihm den Weg des Verstandes zeige? 15 Siehe, die Völker sind wie ein Tropfen am Eimer; wie ein Stäublein in den Waagschalen sind sie geachtet; siehe, er hebt die Inseln auf wie ein Sandkörnlein! 16 Der Libanon reicht nicht hin zum Feuer, und seine Tiere genügen nicht zum Brandopfer. 17 Alle Völker sind wie nichts vor ihm; für eitel und gar nichtig gelten sie ihm! 18 Wem wollt ihr denn Gott vergleichen? Oder was für ein Ebenbild wollt ihr ihm an die Seite stellen? 19 Das Götzenbild? Das hat der Künstler gegossen, und der Goldschmied überzieht es mit Gold und gießt silberne Ketten daran. 20 Wer aber arm ist, wählt zu seinem Weihgeschenk ein Holz, das nicht fault, und sucht sich einen Schnitzer, der ein Götzenbild herstellen kann, das nicht wackelt. 21 Wisset ihr es nicht? Hört ihr es nicht? Ist es euch nicht von Anfang an verkündigt worden? Habt ihr die Gründung der Erde nicht begriffen? 22 Der ich über dem Kreise der Erde sitze und vor dem ihre Bewohner wie Heuschrecken sind; der ich den Himmel ausbreite wie einen Flor und ihn ausspanne wie ein Zelt, daß man darunter wohne; 23 der ich Fürsten zunichte und Richter der Erde machtlos mache 24 kaum sind sie gepflanzt, kaum sind sie gesetzt, kaum wurzelt ihr Stamm in der Erde, so hauche ich sie an, daß sie verdorren und dahinfahren wie Stoppeln vor dem Sturmwind; 25 wem wollt ihr mich vergleichen, dem ich gleich sein soll? spricht der Heilige. 26 Hebet eure Augen zur Höhe und seht: Wer hat diese erschaffen? Er, der ihr Heer nach der Zahl herausführt, der sie alle mit Namen ruft. So groß ist sein Vermögen und so stark ist er, daß es nicht an einem fehlen kann. 27 Warum sprichst du denn, Jakob, und sagst du, Israel: Mein Weg ist vor dem HERRN verborgen, und mein Recht entgeht meinem Gott? 28 Weißt du denn nicht, hast du denn nicht gehört? Der ewige Gott, der HERR, der die Enden der Erde geschaffen hat, wird nicht müde noch matt; sein Verstand ist unerschöpflich! 29 Er gibt dem Müden Kraft und Stärke genug dem Unvermögenden. 30 Knaben werden müde und matt, und Jünglinge fallen; 31 die aber auf den HERRN harren, kriegen neue Kraft, daß sie auffahren mit Flügeln wie Adler, daß sie laufen und nicht matt werden, daß sie wandeln und nicht müde werden.
Herren tröstar sitt folk
1 Jes 35:3f. Trösta, trösta mitt folk!
säger er Gud.
2 Tala till Jerusalems hjärta
och förkunna för det
att dess vedermöda är slut,
att dess skuld är försonad,
och att det fått dubbelt igen
av Herrens hand
för alla sina synder.
3 Matt 3:3, Mark 1:3, Luk 1:76, 3:4, Joh 1:23. En röst ropar i öknen:
"Bana väg för Herren,
gör vägen rak i ödemarken
för vår Gud.40:3f Citeras i Luk 3:4f, Matt 3:3, Mark 1:3 och Joh 1:23 som profetia om Johannes Döparen.
4 Varje dal ska höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Ojämn mark ska jämnas,
kuperat land bli slät mark.
5 Herrens härlighet ska uppenbaras,
alla människor ska se det
tillsammans,
för Herrens mun har talat."
6 Job 14:2, Ps 90:5, 102:12, 103:15, Jak 1:10, 1 Petr 1:24f. Hör, någon säger: "Predika!"
Och en annan40:6en annanJesajarullen från Qumran och Septuaginta: "jag". svarar:
"Vad ska jag predika?"
"Allt kött är gräs,
och all dess härlighet
som blomman på marken.40:6f Citeras av Petrus i 1 Petr 1:24f.
7 Gräset vissnar,
blomman faller av
när Herrens Ande blåser på det.
Ja, folket är gräs!
8 Ps 119:89, Matt 5:18, 24:35, Luk 16:17, 21:33. Gräset vissnar,
blomman faller av,
men vår Guds ord består för evigt."
9 Sion, du glädjens budbärarinna,
stig upp på ett högt berg.
Jerusalem,
du glädjens budbärarinna,40:9Sion … Jerusalem, du glädjens budbärarinnaAnnan översättning: "Du som bär glädjebud till Sion/Jerusalem".
höj din röst med kraft!
Höj den utan fruktan,
säg till Juda städer:
"Se er Gud!"
10 Jes 62:11, Upp 22:12. Ja, Herren Gud kommer med kraft,
hans arm visar sin makt.
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte
går framför honom.
11 Ps 23:1f, 80:2, Hes 34:11, 23, 37:24, Mika 7:14, Joh 10:11, 14. Han vallar sin hjord som en herde,
han samlar lammen i sina armar
och bär dem i sin famn.
Sakta för han moderfåren fram.
Ingen kan liknas vid Gud
12 Job 38:5, Ords 30:4, Jes 48:13. Vem har mätt vattnen
i sin kupade hand
och mätt upp himlens vidd
med sina fingrar?
Vem har samlat jordens stoft
i ett mått,
vägt bergen på en våg
och höjderna i en vågskål?
13 Rom 11:34, 1 Kor 2:16. Vem har utforskat Herrens Ande?
Vem kan ge honom råd
och undervisa honom?40:13 Citeras av Paulus i Rom 11:34 och 1 Kor 2:16.
14 Vem rådfrågar han,
vem ska ge honom förstånd
och lära honom den rätta stigen,
lära honom kunskap
och visa honom förståndets väg?
15 Ps 62:10. Se, folken är som en droppe
i en spann,
som ett dammkorn i en vågskål.
Kustländerna lyfter han
som ett stoftkorn.
16 Libanons skog
räcker inte till offerved,
dess djur inte till brännoffer.
17 Alla folk är som ingenting
inför honom,
mindre än noll och tomhet
anser han dem vara.
18 Jes 46:5f, Apg 17:29. Vem vill ni likna Gud vid?
Vad vill ni jämföra honom med?
19 Jes 44:12f, Jer 10:3f. Hantverkaren gjuter en gudabild,
och guldsmeden belägger den
med guld
och smider silverkedjor.
20 Den som inte har råd
att offra så mycket
väljer ett stycke trä
som inte ruttnar.
Sedan söker han
en skicklig hantverkare
som kan forma en gudabild
som inte faller omkull.
21 Vet ni inte det?
Har ni inte hört?
Har det inte förkunnats för er
från begynnelsen?
Har ni inte förstått det
sedan jordens grund blev lagd?
22 Job 9:8, Ps 104:2, Jes 42:5, 44:24, 45:12. För honom som tronar
över jordens rund
är dess invånare som gräshoppor.
Han breder ut himlen som ett flor,
spänner ut den som ett tält
att bo under.
23 Job 12:21, Ps 107:40. Han gör furstar till intet,
förvandlar jordens domare
till tomhet.
24 Knappt är de planterade,
knappt är de sådda,
knappt har deras stam
slagit rot i jorden,
så blåser han på dem
och de förtorkar,
och en stormvind
för bort dem som strå.
25 Vem vill ni då likna mig vid,
vem är min like?
säger den Helige.
26 Ps 147:4. Lyft blicken mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Det är han som för fram härskaran
däruppe i räknade skaror.
Med sin stora makt
och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn –
ingen enda uteblir.
27 Hur kan du Jakob säga,
du Israel påstå:
"Min väg är dold för Herren,
Gud bryr sig inte om min rätt"?
28 Vet du inte? Har du inte hört
att Herren är en evig Gud
som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och mattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas.
29 Han ger den trötte kraft
och ökar den maktlöses styrka.
30 Ynglingar kan bli trötta och ge upp,
unga män kan falla.
31 Ps 25:3, 103:5. Men de som hoppas på Herren
får ny kraft,
de lyfter med vingar som örnar.
De springer utan att mattas,
de vandrar utan att bli trötta.