Isaías 51

1 Höret mir zu, ihr, die ihr der Gerechtigkeit nachjagt, ihr, die ihr den HERRN suchet. Sehet auf den Felsen, aus dem ihr gehauen, und auf die Brunnenhöhle, daraus ihr gegraben seid! 2 Sehet auf Abraham, euren Vater, und auf Sarah, welche euch geboren hat; denn als Einzelnen habe ich ihn berufen und ihn gesegnet und gemehrt. 3 Denn der HERR tröstet Zion; er tröstet alle ihre Trümmer und macht ihre Wüsten wie Eden und ihre Einöde zu einem Garten des HERRN. Freude und Wonne, Danksagung und Lobgesang wird darin gefunden. 4 So merke nun auf mich, mein Volk, und ihr, meine Leute, leihet mir eure Ohren; denn eine Lehre wird von mir ausgehen, und mein Recht will ich zum Licht der Völker aufrichten. 5 Meine Gerechtigkeit ist nahe, mein Heil zieht aus, und meine Arme werden die Völker richten. Auf mich werden die Inseln harren und auf meinen Arm warten. 6 Erhebet eure Augen gen Himmel und schauet auf die Erde drunten; denn die Himmel werden vergehen wie ein Rauch, und die Erde wird wie ein Kleid veralten, und ihre Einwohner werden wie Mücken sterben; aber mein Heil wird ewig bleiben und meine Gerechtigkeit nicht zerbrochen werden. 7 Höret mir zu, ihr, die ihr die Gerechtigkeit kennet, du Volk, das mein Gesetz im Herzen trägt! Erschrecket nicht vor dem Schmähen der Menschen und entsetzet euch nicht vor ihrem Lästern. 8 Denn die Schaben werden sie fressen wie ein Kleid; und die Motten werden sie fressen wie Wolle; aber meine Gerechtigkeit wird ewig bleiben und mein Heil von Geschlecht zu Geschlecht. 9 Erwache, erwache, und ziehe Macht an, du Arm des HERRN! Erwache, wie in den Tagen der Vorzeit und bei den Geschlechtern der Urzeit! Bist du nicht der, welcher Rahab zerschmettert und den Drachen durchbohrt hat? 10 Bist du nicht der, welcher das Meer, die Wasser der großen Flut, trockengelegt und die Tiefen des Meers zu einem Weg gemacht hat, daß die Erlösten hindurchzogen? 11 Also werden die Erlösten des HERRN wiederkehren und gen Zion kommen mit Jauchzen, und ewige Freude wird über ihrem Haupte sein; Freude und Wonne werden sie erfassen, aber Kummer und Seufzen wird entfliehen. 12 Ich, ich bin es, der euch tröstet. Wer bist aber du, daß du den sterblichen Menschen fürchtest, das Menschenkind, welches wie Gras vergeht, 13 und daß du den HERRN vergissest, der dich gemacht hat, der den Himmel ausgespannt und die Erde gegründet hat? Und allezeit, den ganzen Tag, fürchtest du dich vor dem Grimm des Bedrückers, wenn er sich rüstet, zu verderben. Wo bleibt nun aber der Grimm des Bedrückers? 14 Eilends wird der in Ketten Gekrümmte entfesselt, damit er nicht umkomme in der Grube, noch an Brot Mangel leide. 15 Ich bin ja der HERR, dein Gott, der das Meer aufwühlt, daß seine Wellen brausen: HERR der Heerscharen ist sein Name. 16 Ich habe meine Worte in deinen Mund gelegt und dich mit dem Schatten meiner Hand bedeckt, um den Himmel auszuspannen und die Erde zu gründen und zu Zion zu sagen: Du bist mein Volk! 17 Erwache! erwache! stehe auf, Jerusalem, die du von der Hand des Herrn den Becher seines Zorns getrunken hast, die du den Taumelkelch getrunken und ausgeschlürft hast! 18 Denn da war niemand, der sie leitete, von allen Kindern, die sie geboren hat, und niemand, der sie an der Hand führte, von allen Kindern, welche sie erzogen hat. 19 Diese beiden Dinge sind dir begegnet (aber wer bezeugt dir Teilnahme?) Raub und Zerstörung, Hunger und Schwert; wie soll ich dich trösten? 20 Deine Kinder waren verschmachtet, sie lagen an den Ecken aller Gassen, wie eine Antilope im Netz, und waren voll des grimmigen Zorns des HERRN und des Scheltens deines Gottes. 21 Darum, du Elende und Trunkene, aber nicht vom Wein, höre doch das: 22 So spricht dein Herr, der HERR, und dein Gott, welcher seines Volkes Sache führt: Siehe, ich will den Taumelbecher aus deiner Hand nehmen, den Kelch meines Grimmes, daß du hinfort nimmermehr daraus trinken mußt, 23 sondern ich will ihn deinen Bedrückern in die Hand geben, die zu deiner Seele gesprochen haben: Bücke dich, daß wir über dich wegschreiten können; mache deinen Rücken der Erde gleich und wie eine Gasse für die, so darüber gehen!

Sions frälsning är Herrens verk

1 Hör på mig,

ni som strävar

efter rättfärdighet,

ni som söker Herren!

Se på klippan ni är uthuggna ur

och på gruvan ni grävts fram ur.

2 *1 Mos 12:1f, 17:5f, Jos 24:3, Hes 33:24. Se på er fader Abraham

och på Sara som födde er.

För jag kallade honom

när han ännu var ensam,

och jag välsignade

och förökade honom.

3 *Jes 61:2f. Ja, Herren tröstar Sion,

han ser med medlidande

på alla dess ruiner.

Han gör dess öken lik Eden,

dess ödemark

lik Herrens lustgård.

Fröjd och glädje ska höras därinne,

tacksägelse och lovsångsljud.

4 *Jes 2:3. Hör på mig, du mitt folk,

lyssna till mig, du mitt folkslag*51:4du mitt folk … du mitt folkslagAndra handskrifter: "ni folk … ni folkslag".,

för från mig ska undervisning gå ut,

jag ska sätta min rätt

till ett ljus för folken.

5 *1 Mos 49:10, Jes 11:11, 42:4, 52:10, 59:16, Luk 2:30f. Min rättfärdighet är nära,

min frälsning är på väg,

och mina armar ska döma folken.

Kustländerna väntar på mig

och hoppas på min arm.

6 *Ps 102:27, Luk 21:33, 2 Petr 3:10. Lyft er blick till himlen

och se på jorden därnere,

för himlen ska försvinna som rök

och jorden nötas ut

som en klädnad.

Dess invånare ska dö som mygg.

Men min frälsning

ska bestå för evigt,

min rättfärdighet ska inte brytas ner.

7 *Ps 37:31, 40:9, Matt 5:11f. Hör på mig,

ni som känner rättfärdigheten,

du folk som har min undervisning

i ditt hjärta.

Var inte rädda för människors hån,

frukta inte deras förolämpningar,

8 *Jes 50:9, Joh 8:46. för mal ska förtära dem

som en klädnad,

mott ska äta dem som ylle.

Men min rättfärdighet

ska bestå för evigt,

min frälsning från släkte till släkte.

9 *2 Mos 15:6f, Ps 74:13, 89:11, Jes 27:1, Hes 29:3f. Vakna, vakna, klä dig i kraft,

du Herrens arm!

Vakna som i forna dagar,

i gångna tider.

Var det inte du

som högg Rahab*51:9RahabBetyder "övermod", ett symboliskt namn för Egypten (30:7). i bitar,

som genomborrade draken?

10 *2 Mos 14:22, 29, Ps 66:6, Jes 43:16f. Var det inte du

som torkade ut havet,

det stora djupets vatten,

och gjorde havsdjupen till en väg

där de återlösta kunde gå fram?

11 *Jes 35:10, Joh 16:20, 22, Upp 21:4. Så ska Herrens friköpta vända hem

och komma till Sion med jubel.

Evig glädje ska kröna

deras huvuden,

de ska få fröjd och glädje,

men sorg och suckan ska fly.

12 *Ps 56:5, Jes 40:6, Matt 10:28, 1 Petr 1:24. Jag, jag är den som tröstar er.

Vem är då du, att du fruktar

människor som ska dö,

människobarn som torkar

som gräs,

13 *Job 9:8, Ps 104:2, Jes 40:23. att du glömmer Herren din Skapare

som har spänt ut himlen

och lagt jordens grund,

att du ständigt dagen lång

är rädd för förtryckarens vrede,

när han är redo att fördärva?

Var är nu förtryckarens vrede?

14 Snart blir fången fri.

Han ska inte dö och läggas i graven,

han ska inte lida brist på bröd.

15 *Job 26:12, Jer 31:35. Jag är Herren din Gud,

han som rör upp havet

så att dess vågor dånar,

Herren Sebaot är hans namn.

16 *5 Mos 18:18, Jes 49:2, Jer 1:9. Jag har lagt mina ord i din mun

och täckt dig med skuggan

av min hand,

för att plantera himlen

och grunda jorden

och säga till Sion: Du är mitt folk.

Herrens vredesbägare

17 *Ps 60:5, 75:9, Jes 52:1, Jer 25:15, Upp 14:10, 16:19. Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem,

du som av Herrens hand

har fått dricka

hans vredes bägare,

du som har tömt

berusningens bägare

till sista droppen.

18 Av alla de söner hon fött

var det ingen som ledde henne,

av alla de söner hon fostrat

var det ingen som tog henne

i handen.

19 *Jes 47:9. Dubbel olycka har drabbat dig,

vem har medkänsla med dig?

Förödelse och förstöring,

svält och svärd –

hur ska jag*51:19hur ska jagJesajarullen från Qumran och tidiga översättningar: "vem kan". trösta dig?

20 *Jer 14:16, Klag 2:11, 19. Dina söner var utslagna,

de låg vid alla gathörn

som antiloper i nät,

fullt drabbade av Herrens vrede,

av din Guds bestraffning.

21 Så hör nu detta, du plågade

som är drucken, men inte av vin:

22 Så säger Herren,

din Herre och Gud

som utför sitt folks sak:

Se, jag tar bort berusningens bägare

ur din hand,

du ska inte dricka mer

av min vredes bägare.

23 *Ps 129:3, Jes 49:26, Jer 25:15, Sak 12:2f. Jag ska sätta den i handen

på dina plågare, de som sade till dig:

"Fall ner, vi ska gå fram

över dig!"

Så gjorde du din rygg till mark,

en gata för dem att gå på.